Så sa hon när man bajsade. Hon menade att om man tog i med huvudet kunde hjärnan explodera. Alltså typ ett bärande kärl kunde gå åt helvete och det skulle skapa en blödning.
Att blöda i hjärnan är inte bra. Det förstod jag redan som liten.
Så att gå på toa har blivit lite av en mardröm. Tänk om man skulle ta i med fel del och bli hittad död på toaletten?
Jag sitter på Centralstationen och dricker mitt morgonkaffe. Mitt frukostsällskap består av en Stjärnorna på slottet-repris. Det är Kjell Berqvist som äger dagen och jag älskar det.
Å helvete vad trevligt.
Jag kan vara det man kallar för en riktigt tönt. Men jag bryr mig ytterst lite.
Jag har nämligen satsat på en cool outfit (ljug) för att jämna ut det hela.
Det ryktas om att natten till söndagen så var det någon som vände upp och ned på seveneleven.
Jag har en känsla av att det var jag.
Det kan vara därför jag hade en sevenelevenpåse med sega råttor i jackfickan och blåmärken över hela kroppen när jag vaknade. Det kan vara så att jag har några svaga minnesbilder också? Mmm så kan det vara.
Jag har inget annat val än att ta kluriga omvägar för att inte bli igenkänd. Man vill ju inte ha fängelse!
Nedrans tokfia! ps. livet är fortfarande fantastiskt underbart, det tar bara lite längre tid att gå till bussen.
Nu är det dags att slänga på säsong tre av Varuhuset.
Kommer Ingrid lämna Conny? Kommer Daniel bli kär igen? Vet Carlos att det var Rikard fick honom att hamna i koma? Är horan tänd på farbror på lagret? Är det verkligen Frank som lurats? När får man se Lena Endres pattar igen?
Det bästa som finns är att komma hem efter en hård arbetsdag och släppa tuttarna fria och hoppa i pyjamasen.
Ta snabeln i handen och krypa ner bland kuddarna framför tv-apparaten.
Min mamma skrattar rått och säger att om jag inte släpper min mjukiselefant snart så kommer jag aldrig bli bortgift. Hon säger att den där 40+mannen som jag tjatat om sen jag var femton år inte kommer vilja ha en tjugofemårig bebis.
Men jag fnyser bara åt det.
Självklart vill man ha mig ändå. Med eller utan elefant. Mest med.
Jag minns en månad. En fruktansvärt hektiskt månad.
Det var månaden då min vän stolt berättade om sin fontänorgasm.
Hon liksom slängde det i ansiktet på mig.
-Äckligt, svarade jag med ett axelryck.
Sen sprang jag hem och googlade. Nu jävlar skulle det sprutas likt champagnen på nyårsafton.
Internet informerade att det var G-punkten jag skulle finna och rocka loss på. 10 cm in skulle den sitta och jag skulle verkligen känna om det var rätt bokstav.
Jag letade. Jag letade lite till.
Jag hittade både A, B och C, men var i hela fridens namn sitter G? Inte i mig i alla fall. Inte 10 cm innanför några av mina hål. Jag provade alla.
Nu i efterhand har jag lycktas samla ihop alla besvikna tankar och insett varför jag inte fann vad jag suktade efter:
Mitt under sökandet ramlade jag nämligen också in i en Strindberg/Bergman-fas. På dagarna läste jag goda böcker och på kvällarna vilade jag ögonen på svartvita stjärnor som spelade spel om döden.
Självklart finner man ingen G-punkt i ett sånt pretentiöst leverne?
Försök själv att ha sex med dig själv efter att du avslutat Mäster Olof med Sjunde Inseglet på i bakgrunden. Fail.
Så nu i februari ska jag läsa Kalle Anka och kolla på En Prinsessas Dagbok 1 och 2.