Klockan är 04:50.

Helt plötsligt hör jag
vad jag lyssnar på.

Vad i hela fridens namn lyssnar jag på?
Varför har den gått på repeat i 4 timmar?

Det var konstigt.

Jag märker också nu att jag kan hela texten.
Det är ingen text man måste kunna.

Fasiken nu har alla dessa ord roffat åt sig
plats i min hjärnbank.
Åh, typiskt.
Tänk om det var något viktigare som skulle in?

Låten?
Vilken?

Ja, eh alltsåå...



Jag är tryggheten själv.
Jag är den som hamnar helt i obalans
om det inte är tryggt och säkert.

Men vad hände?
Jag står inte ut.
Jag håller sakta men säkert
på att förhandlas till en bitter
liten tant.

Jag är för ung.
Okej, en liten skrattrynka!
Men annars är jag helt hel.

Så första september har jag inget jobb.
Jag har heller inget boende.
Jag kommer sitta på bussen till Oslo.
Helt ensam.
Helt hemlös.

Spännande.
Dags att leva.
Nystart.

Hur det ska gå?
Det ska gå så förbannat bra.


Man får komma och hälsa på.
Alltså...
Man får om man känner mig.
Alltså...
Om jag tycker om dig.

Men vi ses i...
...ska vi säga november?

Då ska jag försöka ha ett rum
som är större än ett mjölkpaket.


Fans, djur, vänner och familj, se hit!

Jag åker till Oslo nurå.
Typiskt mig.

Jag älskar ju Norge.
Jag kom på det för några
månader sen.
Så jag drar nu som min kära
vän Timbuktu sjunger.

På torsdag kommer bloggen
starta på riktigt.
Det är då den ska skänka mig pengar.
Åh snäll!

Rik som ett troll.
Faaast, sen när blev smutsiga troll rika?

Jag har packat jättekonstigt som vanligt:

En locktång, sprit och alla skönhetsprodukter
som fanns i badrumsskåpet.
Inga trosor!
Va?
Har jag tur så har man inte trosor på sig
i Oslo.
Jag brukar ha tur.
Förresten får man svamp av att täppa igen.
Nä, här ska luftas!

Jag kommer alltså vara norsk och trosfri
fyra dagar.
Det kommer bli härligt.
Undra hur norsk luft smakar?
Fisk?
Älska fisk.

Tåg går snart.
Måste springa.

Håll tummarna och sovgott.


"Ja, Kim elsker dette landet,
som det stiger frem,
furet, værbitt over vannet,
med de tusen hjem.
Og som fedres kamp har hevet
det av nød til seir,
også jeg, når det blir krevet,
for dets fred slår leir."




Marcus Birro.

Han var på tv för några dagar sen.
Ett program om Jesus Kristus.
Vad gjorde du där?
Där det satt en fuktig präst och
intervjuvade den "stora" poeten.
Att prästdamen inte ramlade av
stolen av upphetsning.
Åh osmakligt!

Man ville dö lite när man såg.

Jag förstår inte Marcus.
Jag förstår honom inte alls.
Ägna sitt liv åt att se ledsen ut.
Hur blev du stor?

Jag har heller inte förstått om du är
rockigt sminkad med svart kajal
eller om du bara aldrig har sovit?

Jag tycker du ska ta dig en
rejäl sömn på kanske sisådär 34 år.
Sen kanske du är glad kille?

Alla gillar glada killar.



Meh, sluta strypa kissen!

Alltså man är inte direkt tjugo längre.
Jag har ju gått och blivit helt rynkig!

Jag upptäckte en vid ögat.
En skrattrynka.
Fasiken att man ska vara
så satans glad jämt.

Jag vill tacka Gud för att
han uppfann sminket.
Tack.

Vem vill ha en rynkig dam...

...för ett skepp kommer lastat med
en sån nu.

Ta emot?


min nya mogna hud.

Oj!

Igår fick jag stryk av en missbrukare!
Det var helt tokigt.
Jag var en hjälte.

Jag är helt sönderslagen på
ena sidan av fejjan.
Den fula...
...så det gör inget.

Fast alltså...
Jag vet att jag sa det igår,
det där med slagsmål.
Jag skojade.

Jag har färgat håret och fått färg
på kinden.
Sen har jag skrubbat och skrubbat.
All hud bah..tjarrååå!!

Åh Kim din tokiga skojare!!

Fast det var Pernilla som tvingade mig
att hitta på slagsmålshistorien?
Nä, jag tvingade henne att säga
att hon såg allt och var ett vittne.

Man har alltså inte roligare än
vad man gör sig till.

Jag har roligt.
Jätteroligt.



Jag funderade lite på...

...om det finns oskrivna regler på hur många man
får ligga med på en vecka?

Eller väljer man själv?

Jag har kommit fram till att man väljer själv.

Tre på en kväll?
100 på tre timmar?

Om man vill.



Jag och min älskade Josefin drog
på karnival.
Långt ut på kusten.

Det var underbart att komma bort från
storstaden för en sekund.

Vi hittade till en husvagn med trevliga karlar.
Där dracks det för första gången på fyra månader.
Jag skötte mig galant och låg med det som kom i min väg.
Nä, jag bah skoja?

Ur en petflaska drack vi Palinka.
Ungersk sprit på hög procent.
Man blev full.

Jag hade en mycket underhållande natt.
Man kan säga att jag höll igång.
Jag var överallt och jag hade kul.
Jag skulle vilja ha kul varje dag.
Men man får inte dricka så mycket.
Vem ska då jobba ihjäl sig om inte jag?

Nu ska jag lägga mig i en soffa och
fundera över mina hyss och kanske
låtsas att jag kommer sköta mig bättre nästa gång.

Jag är bäst på fest.

Efter min otroligt smarta idé
att blogga om tuttlyftsoperation...

...ja, efter den idén så
har jag fått det härliga smeknamnet
"HÄNGPATTEN" på jobbet.

Haha.

Alla säger låt bli!
Du duger som du är!

Va?

Men innan jag lägger mig under kniven
så har jag lovat att smörja in pattarna
med någon sorts kräm.
Kollega säger: -det funkar!
Jag säger: - neh?

Men mirakel har skett förr.
Jag hörde om en dam som
haltade väldigt mycket.
En dag bad hon till Gud,
hon bad om att få sluta gå så tokigt
och att benen skulle bli lika långa.
-Visst, sa Gud och lät det ena benet växa till sig.
Snäll!

Så Gud...jag köper krämen imorgon
så hjälper du till lite på traven?


Nedrans fisk!
Jag har blivit knivhuggen.
Rakt i ryggen av en elak lax.
Den var gammal och gav mig en
förgiftning utan dess like.

Laxen åts på lördagskvällen
och tidigt på söndagen slog den till.
Magen dog.
Nästan jag med.
Jag tömdes på allt innehåll.
Livmodern kan ha följt med i vågorna.
Det kändes så.

12 timmar spenderades på toaletten
och det var som en härlig krigzon av död lax.
Men jag fick ut dig, din fule fisk!

När man ligger där som en utslagen hjälte
så behöver man tröst, även jag.
Men jag är för lång.
Det finns inget charmigt med en 1.76 lång
kräkfontän.
Man vill inte krama en sån.
Det är inget sött när en sån lång flaggstång
kryper ihop i fosterställning, det ser bara löjligt ut,
Sträck på dig, långeman!

Så tröst fick man vara utan.
Men jag överlevde.

Kim vs. Lax.
1-0.

Du kommer aldrig mer in i mitt hus.
Du kommer aldrig mer in i min mage.

Nästa gång jag blir sjuk ska jag sätta på skorna direkt
på knäna, så man ser så där tokigt kort ut.
Då kanske man till och med kan få en kram?


Eftersom jag en dag tog en titt i spegeln
och fick se något som mer liknade en
elefant än en vacker tjej,
så började jag träna.

Med träning så ingår även hälsosam mat.
Alla vet det.

Jag fick lite ledig tid och frågade mamma
snällt om hon ville följa med och äta middag på stan.
Hon ville gärna det.
Jag föreslog sallad och det lät tydligen bra...då.

Vi möttes upp.
Båda hungriga och jag tog mor direkt till
det härliga matstället där man får göra sin egna sallad.
Då börjas det.
Jag hör hur hon beställer likt en fjortonårig missnöjd tjej.
-Men släng på lite majs då! skäller mamma.
Stackars tjej i kassan.

Jag försöker ignorera och hoppas att hon snart ska
bli fyrtiofyra igen.
Vi sätter oss i solen och ska precis börja äta.

-
ÅFYY, vad äckligt...jag kräks nu! vrålar fjortisen.

-
Snälla mamma, kan du sänka rösten?

-
Tyst på dej, jag är så nära att slänga salladen i huvudet på dig!!!

-
Du är nära att...vadå? säger jag med sträng röst.

Helt plötsligt så ställer hon sig upp upproriskt
och springer iväg in mot centralen.

Skönt.
Jag sitter kvar och avnjuter min härliga grekiska sallad.

Hon kommer tillbaka.
Hon har varit på Burger King.
För att verkligen visa vad hon tyckte
om att äta nyttigt så slaffsar hon i sig
hamburgaren på två röda.
Hon äter som ett djur.

Efteråt mår vi båda illa.
Av olika orsaker såklart.
Jag på grund av grisen,
hon på grund av att hon är en gris.


Dagen slutade med en god kaffe latte
på en mysig uteservering.
Nästan helt utan gnäll.
Nästan.

Tummen upp för familjestunder!


Bebis.
Ho ho?

Var är alla?

Varför är hela staden på Arvika?
Vad är det som händer där egentligen?
Festival.

Jag har också ju festival.
Camp Kimpa vs. Arvika.
Detta kommer bli stort.

Här är det kolsyrat vatten som drick.
Kallt!
Spotify spelar precis det man vill.
Dans finns det plats för i hallen
och vill man snusa, så får man.
Sovplats?
Ja.
Mat?
Ja, det med.
Idag serveras det lax.
Sex?
Ja, om detta utökas till
två personer kommer det
bli roligare dock.

Detta år är vi bara en.
Nästa år kanske två?

Jag har hatt, randig tröja och
ett glatt humör.
Varför?
Jo, för Håkan Hellström gick
precis upp på scenen.
Han kommer gå av precis när jag säger
att det är dax att avsluta.
Det kallar jag kalas!

Ensamt?
Nä, inte alls...

...jag har ju jättekul.


Det är så satans varmt.
Ja ja, man ska inte klaga...

...MEN DET ÄR SÅ SATANS JÄVLA VARMT.
Helvete.

Man blir flottig och äcklig.
Fem minuter efter en härlig
kalldusch så ser det ut som
om jag lagt trynet i ett paket margarin.
Åfy gris.

I natt gick det bara inte att ha täcke
och stängt fönster.
Så jag hade inte det.

När jag vaknade hade myggorna
kalasat på mig.
Dom hade ätit som om dom aldrig fått
mat innan.
Skitföräldrar som inte matar sina barn
och lär dom lite vett och ettikett.

Jag är därför inte bara flottig utan också
svullen med bullar över hela mig.

Hur ska jag nu kunna bli bortgift?

Vad är det egentligen som
daskar mig i ansiktet när jag är
ute på min dagliga joggingrunda?

Vad är det egentligen?

Min vikt är härlig och går upp och ner
som en hiss.
Jag tror pattarna blivit åksjuka?
Dom ser allt lite illamående ut.
Stackars!

Därför ska det skäras, sys och flyttas upp.

Detta är alltså inte en jakt på perfektion!
Jo.

Heja mig!