Jag läser.
Jag läser hur man snabbast kan locka fram en panikångestattack.
Det är roligt.
Man får tips.
Tips:
1. Ta en tjock sovsäck.
2. Åla in med huvudet före.
3. Be en kompis eller familjemedlem sätta sig på öppningen.
4. Kura ihop dig i fosterställning.
5. Tänk på hur du andas.
6. Känn hur luften långsamt tar slut.
7. När paniken ringlar ihop sig som en huggorm i bröstet,
försök ligga en stud till.
8. Skriiiiik.
9. Du blir utsläppt.
Jag tycker nog att bästa är att om man
övar "dyka sovsäck" många gånger om dagen så kan
man till slut överföra den känslan du hade som inlåst på andra situationer.
Toppen!
Typ kanske...på en buss?
Eller vid skrivbordet på ditt jobb?
Till och med när du plockar blommor på en äng!
Panikångestattacken är såklart mycket MYCKET grymmare om
du grips av den utomhus än om lilla tolaettdörren gått i baklås.
För du kan ju bli räddad då.
Men vem kan släppa ut en människa som står på en strand och skriker?
Alltså jag har förstått att den där panikgrejen är lite inne nu.
Så...dags att börja öva, man vill ju passa in!
Ehum...ja dagens tips, kan man säga.
Btw, jag har åkt polisbil.
Ere ball eller?
Galna tjej som skulle slåss med flaska.
Så himla typiskt tjejer.
Fram med nävarna istället?
Börja veva som aldrig förr, kanske som om det
inte finns någon morgondag?
En lavett hit och en hurring dit, såskareva!
åh farväl :(
Vi gick in på en spansk resturang.
Mormor blev glad för nu kunde hon få pizza.
Faaaaast...spansk?
Vamenaru?
Mormor är söt när hon förväxlar spanien med italien.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Vad ska jag ta mig till?
Det här med att sova?
Hur gör man så kroppen inte vaknar innan nio?
Berätta för mig.
Det var så himla roligt ute.
Jag, mormor och moster höll oss till 05:00.
Såskareva.
Man kan säga att jag vet hur man festar till det.
Okej, det var lite tårar, lite dåliga fall osv osv...
Jag förstod heller inte att tjejerna var horor, riktiga omg.
Alla karlar bjöd på lyxiga drinkar
och gav mig ihoprullade femhundringar.
Jag tog emot, tackade och gick åt annat håll.
Så kan man ju inte göra?
Men jag visste ju inte att man var glädjeflicka där.
Så jag bara tog utan att ge.
Åh, bra gjort!
Förresten så vet jag varför jag inte kan sova.
Såklart att man vet.
Man har så sjukt mycket att fundera över när
natten slår till.
Jag tänker mest på en sak.
Jag tror det finns en som inte tycker om mig längre.
Alltså som har glömt att jag finns.
Usch, så får man inte göra.
Jag tycker det är så obehagligt att jag "gömt" telefonen
så jag slipper vara med om att den inte ringer.
Seperationsångest gånger tusenmiljoner.
Jag blir nästan som en liten bebis, borttappad dårå.
Som om någon har burit ut mig i en korg och satt mig i vassen.
Eller lämnat mig på en trapp så vem som helst kan komma
och ta över.
Åfy, ingen får ta över?
Fast min mormor säger att man inte glömmer bort mig.
Taaaaack.
Mitt i all borttappning så lyckades jag gå på kalas.
Omg, kalas.
Jag var bakfull och ville mest kräkas på tårtan.
Jag gjorde det inte men för säkerhetsskull tackade jag
nej till att äta den.
Det fanns en katt där.
Katter ska alltid leka med mig.
Jag leker inte med katter.
Faaaaast...i smyg gav jag den en kram.
Jag gav bort en fin blomma och ett halsband jag slängt ihop själv.
Väldigt snyggt kan man säga.
På vägen från kalaset gick jag förbi en runkande farbror.
Han kan ha gjort något annat med handen i mjukisbyxfickan
men ansiktsminen sa runk.
När farbröders miner säger runk vet man att man ska gå fortare
och inte vända sig om.
Ja jag gick fort men huvudet vände sig om hela tiden.
Jävla huvud.
Sa jag att det fattades tänder i hans mun?
Ocharmig gubbe med andra ord.
Tjejen på centralen som kom fram och tog ett kort
och sa att hon älskade min blogg.
Haha, "älska".
Sött värre.
Jag ville bara säga att jag var så stressad.
Alltså stressad inte ointresserad av vad du sa.
Du var trevlig.
Hoppas du hade det kul på skansen (?) och att kortet blev bra.
Alltsåååå...att jag såg snygg ut och de.
Snygg och rar.
Sovgott?
Alla hamnade på golvet i mitt rum.
Det spilldes på golv.
Åfy.
Jag kände ingen i rummet, så jag höll mig
i köket med mina egna rara kamrater.
HATTEN HATTEN, skreks det.
Det betydde att man skulle ta på sig en
"rolig" hatt.
Vi i köket var för gamla för sånt spex
så för att visa våran mognad ändrade vi
det till olika könsord.
Det visades kön också.
Vid vårat bord dåra, omg.
Normalt.
Vi var sist ut.
Två tappra soldater.
Det var skoj.
Eller jag vet inte riktigt.
Man kan säga att jag inte riktigt minns.
Lördagen var det pizza och bert i min säng.
Vi var fyra som fick plats.
Åh, bra säng!
Sen blev det tequila och sång i
grannes kök.
Tapper tjej som kan festa TVÅ dagar i rad
trots hög ålder (tjugotre).
Man är inte direkt arton längre.
Ute var det trevligt.
Trevligt men hemligt.
Oj.
Söndagen var sällskapsspelsdagen.
Då spelades det blackout och jag
rökte TRE vinnarcigaretter av fyra.
Heja mig.
Vi var väldigt roliga,
Jag gillar roligt.
Det ryktas om att en mormor är på ingång.
Var är mormor egentligen?
Ska bli spännande.
klart man hänger med.
Men det var hemskt tråkigt och
jag hoppas att jag aldrig behöver städa igen.
Det vankas fest.
Lägenheten ska fyllas.
Jag har fem styckna från mina sida.
Andreas har femton.
Kan vara för att det är hans födelsedag!
Men femton plus fem plus två.
Det blir tjugotvå...
...vi har fyra stolar.
Imorgon kommer man få veta hur det gick.
Håll tummar.
Jag sitter redo för att bjuda in dom.
Tänk om jag inte låter dom rätta komma in?
Utan just dom som mördar och stjäl?
Hur ser man om det är på riktigt?
Åfy.
åfy för påhittade målare.
på och låta.
Nån har lagt en låtsasbomb utanför huset igen.
Det var en pappkartong som det var skrivet på.
Det stod: BOMB.
Haha!
Bombroboten sköt och sköt.
Himla oljud.
Men hemskt spännande.
Tv kom och jag vinkande från fönstret.
Jag hatar folk som vinkar i bakgrunden.
Det stör.
Jag störde.
Det var skoj.
Nu ska jag jobba.
Åfy, jag mår illa.
Kapten Morgan-illa.
Btw, musiken idag.
Varsågod.
solbränd!
Nästan.
Jag hade ju glömt att låsa upp.
J kom med sprit och jag blev full.
Hyresvärden skällde för man fick inte sitta
längst ner i källaren och röka.
Okej?
Jag trodde allt var tillåtet på hisingen.
Tji fick vi.
Sen gick vi till affären.
Då fick jag present!
Jag gillart.
Det var en Alfons Åberg nappflaska.
Ehum, jag gillar att suga i mig dryck.
Konstigt.
Jakob fick också en present!
En tomat.
I kamratposten sa man att man kunde
hångla med tomater och det skulle kännas
som en riktigt människomun.
Jag tyckte inte hånglet gick vidare värst bra.
När vi skulle in till stan så mötte vi
en turkisk brottaralkoholistfarbror.
Han bestämde fort att jag var hans nya dotter.
Jag var tvungen att kalla honom för pappa Ismael, omg?
Han tog oss till en svartklubb i nääästan samma hus som vi bor i.
Där satt a-lagseliten.
Jag såg ju att man inte fick sitta med dom.
Meeeeeen, jag kunde inte hålla mig.
Det va ett stort ovalt bord och platsen som
var ledig var den bästa.
Man hade ALLAS blickar på sig och kunde hålla låda.
Jag gillar att hålla lådor.
A-lagarna välkomnade oss efter en stund.
Alla utom den där Camilla.
Hon skulle slå mig och sätta på Jakob.
Det var härligt.
Jag var tvungen att be henne hålla käften, såklart.
Oj, man ska inte be en Camilla att hålla käften.
Arg dam.
Arg, full dam lika med livsfara.
Huh.
Faaaaast, det gick bra.
Det var faktiskt skoj.
Sen bar det av in till stan med en pizza
och sen bar det fort hem igen.
Då nån höll på att skälla?
Underligt.
Sen var det slut.
det sägs att mitt kiss är av glasfiber.
Vi har haft roligt.
Hon har städat maniskt och jag har haft baddräkt
över kläderna och underhållt.
Jag rotade loss i hennes medicinskåp
och hon hotade med behandlingshem.
Jag skulle bara titta?
Jag är hon som sluddrar efter en folkis,
jag kan inte knarka.
Inte ens det duger man till.
Åtur!
Jag åker till Budapest snart.
Det ska bli himla skoj.
Skönt att komma bort
och härligt att få vara med en
av de bästa människorna jag vet.
Idag blev jag phett dissad.
"-Du, jag dissar dig."
Haha, det var så iskallt att man inte tror
att det är sant.
Det blev komiskt.
Jag förstår att det kan varit ångesten
som framkallat den hårda tonen.
Orka ångest?
Jag såg förresten ett program om systrar
som satt ihop.
Alltså två huvuden och en kropp.
Varsit hjärta men med ett kön.
Jag tänker...om den ena vill onanera
och den andra är trött och vill sova?
Hur görs det då?
Eller om en vill vara renrakad och
den andra vill ha en vildvuxen buske?
Om den ena bara går igång på ariska skönheter
och den andra bara vill ha asiatkött?
Oj, fult sagt.
ELLER...om båda faktiskt råkar vilja onanera
samtidigt, har dom sex med varandra då?
Jag blir helt yr av att tänka på siamesiska tvillingar
och kön.
Jag vill sluta med det nu.
Åh, svååårt.
oj, jag kan verkligen hantera paint.
Jag tror jag måste dra till med ett roligt skämt
för att lätta upp den tryckta stämningen lite.
Okej, redo?
Here we go:
Vita huset har brunnit ner.
Endast en svart barack finns kvar nu.
Men åfy.
Lågt.
:D
rolig dator hos min mamma. det finns nakenbilder, jag borde lösenorda såklart.
Lilla apa.
http://www.youtube.com/watch?v=TcS4hJh731A
Rart.
Nu skulle jag vilja att det var måndag.
För då kommer Tina med fest.
Jag blir glad då.
Jag dricker alltså inte kir, omg.
Jag fick mail.
Jag vill gärna dela med mig.
Jag vet att man inte får.
YO !!!!!
nu sitter jag o dricker öl o lyssnar på musik. känner mig allmänt slampig (som en hot tramp) o bränner iväg ett stekande hett "mail" till dig! beräötta för mig nu; hur gåre me kärleken? haru fått nått på länge?
I mars ska jag åka på ett REJV i amsterdam...derru!! checka hemsidan till REJVET; http://www.trance-energy.nl/te2009/si...
helt jävla tokcrazy!! Ja ska banne mig dansa robottdansen o försöka ligga med utländska sjömän från holland! det där sista va ett litet skämt. dåligt ja vet. men ja bjuder.
Vad har du i kikaren? hur ser framtiden ut?
Ps. Har du FEJSBOK?
Puss o kram från HufvudStaden!!
Kim svarar:
Hej?
Ditt mail var verkligen stekande hett!
En njutning, både för sitt språk och berättelsens djup.
Du möter därför ocksa en världsomspännande attitydsamling kring värdet av språk, svårigheter med språk,
språks inneslutande och uteslutande egenskaper.
Det är en ordsamling som rätar ut många frågetecken bara för att skapa ännu fler utropstecken.
Du kommer passa på rejv.
Det finns knark där och galen musik.
Du kommer dansa på brutna ben och hångla med det som går.
Eller inte går, rullstolstjejer är också människor.
Försök att inte tappa dina glasögon.
Du behöver dom för att se och ta dig fram.
Kärleken finns och framtiden är ljus.
Sovgott.
Jag var rolig där på svaret.
Jag älskar mig när jag är det.
Du med.
Jag har hittat min mammas diktsamling.
En gammal.
Jag tänkte outa den i smyg.
Hon kommer såklart bli rasande.
Men lite ras är inget man inte kan klara av.
Dessutom har hon klämt min kanins tassar.
Då får man äta upp.
Inte kaninen alltså.
Jag fick ett otrevligt mail också.
Men det var för värdelöst för att outa.
Jag kan bara säga:
Faaaast du vinner inte, man kan säga att du inte når ända fram.
Synd.
Kan man bli knäpp.
Tur att jag inte blir!?!?
Faaast...varför pratar jag med mig själv i spegeln?
Ehum, för att jag håller tacktal såklart?
Helt normalt.
Jag minns:
På våran gata i stan fanns det en pedofil.
Man fick inte prata med honom.
Absolut inte, hur mkt godis han än hade att erbjuda.
Jag var duktig på att inte prata med Åke.
Men en dag.
Jag satt och lekte i sandlådan.
Blir helt plötsligt väldigt kissnödig.
Panik.
Jag är fem.
Springer hem och rusar direkt in på toaletten och kissar.
När jag sitter där ser jag att det är tidningspapper överallt.
På väggar och på tak.
Vad har mamma gjort?
På så kort tid?
Jag blir färdig och drar upp stumpbyxorna.
Då slits dörren upp och där står ingen mindre än
Pedofil-Åke.
Han är såklart helt till sig över att ha en femåring i röd liten klänning
som ingen vet vart den finns på sin toalett.
Helvete!
Jag har sprungit in i fel port och rakt hem till mannen man inte ens får titta på.
Hjälp?
Åke går för att hämta saft.
Jag springer mot dörren och det är låst med det barnsäkra.
Vi hade precis likadant lås hemma, mamma hade lärt mig.
Så jag får upp!
Bakom mig står en besviken pedofil med ett saftglas i handen.
Tack och lov för saften och för att ha en mamma som alltid
gjorde övningar med mig ifall jag skulle hamna i knipa.
Åfy.
Det kunde ha slutat illa.
Btw, Åke lever inte längre.
Man minns och tänker mycket från sjuksängen.
Jag har mer på lager.
Men det måste ju sparas på.
Nu ska jag fira att jag lever med en kopp kaffe och cigarett.
Välförtjänat.
;D
imaliveimalive :D
Åtur.
För då blir jag glad tjej när jag får vara med på rörlig bild.
Jag har dock lagt till en ytterst ohärlig dialekt
och pratar lite som en bebis.
Men den komiska tajmingen och rarheten
tar över det.
Kolla här vad härlig.
Himla söt, omg.
http://www.youtube.com/watch?v=p7Fz9szudmE
Fredag.
Det var jobbfest.
Jag hade såklart lovat att inte bli för full då min mor ingår i samma arbetslag.
Jag blev nog inte för full.
Va?
Jag blev.
Allt gick fint.
Bartendern skulle kramas hela tiden och kollegor hejade
på och försökte få mig att visa mer bröst.
Nej, det går bra tack.
Vi gick vidare efter att ha ätit äcklig lax och druckit alldeles för mycket sprit.
Vi kom till dubliners.
Då ville jag hem.
Jag åkte hem.
Kommer hem, minns inte hur.
Men Jakob är där.
Jag sitter på diskbänken och dricker ett glas vatten.
Ska hoppa ner dom 5 centimeterna ner till golvet.
Då!
Då landar jag väldigt fel på stackars fot.
Det gör ont.
Så ont att det tillkallas ambulans.
AMBULANS?
Åfy, pino.
Dom hämtar upp mig i min säng.
Dit har jag krälat likt en handikappad.
Ambulansmännen säger att jag har knarkat.
Jag säger nej och blir upprörd.
Men på en bår(?!?!) är man inte så kaxig.
Faaaast...väl i ambulansen när jag var ensam
där bak med ambulanskillen fick han veta att han levde.
Han kommer nog inte prata knark fler gånger.
Lilla vän.
På sjukhuset var dom idioter och skällde.
Varför skäller ni?
Men jag ringde tillslut på alarmknappen och pratade
attityd med lilla apsköterskorna.
Dom bättrade sig inte.
Arslen.
Vid det här laget skjutsas jag runt i rullstol av Jakob.
Jävla rullstol.
Får tillslut röntgas, kryckor och lite mer skäll.
Men som den kämpe jag är.
Jag är!
Så hoppar jag hem i kylan.
Ont.
Det är en spricka i lilla fotbenet, stackars.
Jag skulle ju bara dricka vatten.
Nu har jag legat i min säng sen i lördagsmorse, idag är det onsdag.
Jag dör av tristess.
Helvete.
Men jag är glad ändå.
Hurra.
hihi rar.
Jävla skitår.
Det här måste vara sista oturen
för i år.
Jag ligger här.
Kan knappt ta mig till toaletten
själv.
Jävla kryckor.
Jävla fot.
Aj.
Jag kommer berätta om
ambulansfärd och sjukhuspersonal sen.
Otrevligare typer får man leta efter.
Elakt.
åfy!
Kanske det du, lille apa.
Tänk att saker kan gå över en natt.
Poff!
Som när en ballong exploderar.
Jag hatar ballonger.
Champagnekorkar också när jag tänker efter.
Man kan inte säga att året började som jag
och Madde bestämt.
Men det har bara gått en vecka och mirakel
kan ske.
Som den där gången på frälsningsarmén
när dom bad en härlig morgonbön.
Under dagen slog lilla bönen in.
Ni skulle sett!
Nu tänker jag åka till Malin.
Det ska bli skönt.
Man skulle nästan kunna säga
att jag är lite sen och borde springa nu.
Jag gör!
Åh god fortsättning.
Jag ska ha.
hej.
Det var så roligt.
Jag måste skratta.
Jag var så himla rolig som liten.
Astma och sängvätare.
Att jag inte hade synfel på det är ju bara konstigt.
Glasögon fattades!
Jag hade hockeyfrilla och fötterna gick inåt.
Alltså man sprang som en anka.
Fötterna och benen blev fina efter
att haft på mig specialskor.
Mina öron stod inte ut.
Men mamma tejpade dom varje natt ändå
för säkerhetsskull, tack?
Jag var fin jag.
Blont lockigt hår och ljusblå ögon.
Det bästa jag visste var att springa runt i skogen
och leta stora pinnar.
Pinnar behövde jag till att ihjäl så många fåglar som
möjligt under en minut.
Jag var tre år då.
Det var samtidigt som jag lärde mig läsa.
Mamma tvingade mig att läsa högt inför publik jämt.
Man kan säga att trots alla defekter var hon den
stoltaste mamman i världen.
Jag fick lära mig Karin Boye-dikter utantill.
Det är tydligen sött när ett barn läser så fint.
Jag var verkligen fin.
Men jag kunde mer!
Jag hade en väldigt fin handstil och satt hemma
och gjorde "arbeten" som jag sen lämnade in till mamma
för att få det betygsatt.
Mamma var hård och satte inga MVG´n för att vara rar,
nej nej hennes barn skulle lära sig livets hårda skola från början.
Jag kunde även spela blockflöjt och synth samtidigt
det fick jag ofta visa upp likt en cirkusapa.
På kvällarna läste jag "Dramaten 100 år".
Det var en tjock bok om dramatens historia.
Jag hae önskat mig den i julklapp året jag var fyra år och
nu som femåring kunde jag den utantill.
Mamma som då studerade teatervetenskap var nöjd.
Min mamma tog med mig överallt.
Jag var ofta sjuk när jag var liten.
NÄHÄ?
Så min mor hade mig i skolan hela dagarna.
Jag tyckte det var jätteroligt.
Man kan säga att Stockholms Universitet var det bästa
jag visste.
Jag fick sitta och måla och alla sa att det var fint.
Inte för att jag var barn och dom var snälla.
Nej, det var fint.
Lite innan lektionerna tog slut visade lärarna upp
mina teckningar på tavlan.
Jag trivdes som handen i handsken.
Efter alla år på Universitet skulle jag själv
helt plötsligt själv börja i skolan.
Första klass!
Jag minns första dagen i första klass.
Fröken hette Birgitta och såg precis ut
som en padda.
En elak padda.
Vi gillade nog inte varandra.
Jag kunde redan det hon skulle lära ut.
Min mamma hade redan tränat mig.
Så när första matteboken var uträknad
på tok för fort, fick jag mest fula blickar av paddan.
Paddapa!
På helgerna var det fest.
Mamma som snygg tjugosexåring ville ju ut.
Hon ville ut och glänsa.
Hon tog med mig då.
Då var jag sju.
Har man sett "hundtricket" så vet man.
Det var precis som om jag var en liten hund
som alla tjejer skulle försöka charma för att på
så sätt komma nära min mamma.
Ingen charmade mig.
Jag var mest trött och bestämde att jag minsann
aldrig skulle dricka alkohol som vuxen och
bete mig som en apa.
Dom få tjejer som lyckades intressera min mor
trots mina invändningar blev jag av med ganska snabbt ändå.
Man kan säga att jag var väldigt nöjd med att det bara var vi två.
Fortsättning kanske följer.
Jag kanske blir åtta och nio också.
Man får se om jag orkar.
Sovgott.
Bara så ni vet: jag kissar inte längre i sängen
jag har heller inte så vidare värst mycket astma kvar.
Benen är raka och fötterna går framåt.
Mitt hår är inte lockigt och blont längre
och ögonfärgen gick från ljusblå till gröna
på min femtonårsdag.
Jag kan fortfarande läsa bra och räkna fort.
Och det är fortfarande bara jag och mamma (plus några till).
fantastiskt!
Detta är årets bild.
Det kan man verkligen säga.
Den är så himla rolig.
jag har en liten penis men den luktar som en stor. lol?
2008:
Jobb:
1. Jag jobbade på dagis.
2. Jag slutade på dagiset.
3. Jag började jobba på gruppboende.
4. Jag slutade aldrig jobba på gruppboende.
Kärlek:
1. Hahahaha.
Pengar:
1. Ja.
Hälsa:
1. Nej.
Tjarrå 2008.
Man kan säga att du var det sämsta året.
Fult gjort.
Du kunde bjudit till en aning.
Som jag gjorde.
Jag försökte.
Alltså.
KIM!
Det där lugnet folk åker till Thailand för att hitta.
Den där inre friden.
Den man letar efter.
Jag har den.
Jag har aldrig behövt leta.
Men...
Så fort allt känns bra och lugnt så blir jag uttråkad.
Drama.
Jag måste skapa drama.
Jag säger konstiga saker.
Kanske till och med ljuger, omg?
Jag vet ju att det är konstigt.
Jag skrattar inombords, speciellt när jag ser din blick.
Den förvirrade blicken.
Den som undrar om jag är på riktigt.
Jag är på riktigt och du borde ha lärt dig.
Men ibland drabbar det den oskyldige och då
ber jag om ursäkt.
-"Förlåt, det var inte jag, det var spriten".
Äh, man kan säga att om jag hade haft skägg hade det
suttit fast i brevlådan.
Ja, år 2009 ska bli snällare.
Jag ska vara snäll.
Åfy.
Tänk om jag dör av tristess?
Alla som vill vara kompis med en snäll räcker upp en hand..
Ingen?
Jaha.
Då tar jag tillbaka det jag sa.
2009 ska bli värre än någonsin.
Jag kommer ha skoj och du får sitta brevid och titta på.
Men KIM, fult sagt!
Nyår?
Ja.
Jag satt hemma med min elefant och kollade på
Jan Malmsjö som läste nyårsklockan i vanlig ordning.
Det var fyrverkerigalet utanför fönstret OCH på min balkong.
Jag sprang över till Jakob, vilket jag aldrig skulle ha gjort.
Jag kom hem och däckade med huvudet rakt i kudden
och sen legat så tills jag nästan var blå.
Jag var lila.
Jävlajävelsnyår.
Det är något med Nyår som inte vill mig väl.
2005-06: Gängbråk och polismisshandlad.
2006-07: Otrohet och slagsmål.
2007-08: Slagsmål.
2008-09: Pinsamt full med mytomanantydningar.
Nästa år så ska jag vara långt bort från stan.
Helt utan sällskap.
Om jag får välja själv?
Ibland får man inte det.
Faaaast, jag får och nästa nyår kommer
bli den bästa dagen i mitt liv.
ganska dansanta kan man säga. (kim, erik, bebiselefant och notalp.)
