Åj, vad drömde jag egentligen?
Det var kärlek överallt.
Väldigt fint.

Man pussades och höll handen.
Promenerade gata upp och gata ner.
Sen åkte på stora lastbilsdäck i skogen.
Det var konstigt, men det var kärlek.

Mitt i världens finaste dröm så ringde
det och väcktes.
"-Kim, kan du komma och jobba?

Meh, fult gjort.

Jag ska fortsätta min day of love nu.
Man skrattar och ler,
det har jag sett på televisionen.

Jag får hålla min egen hand,
Klappa på min egna panna
och viska fina ord i örat.
Älska mig själv till söms?
Det ska gå!

Om det skulle misslyckas...
finns det någon som skulle
kunna ställa upp då för en billig penning?



Idag har jag tagit mig tid
och läst igenom min egen blogg.
Fantastiskt.

Mentackskaruha:
Det är en njutning, både för sitt språk och berättelsens djup.
Hon möter därför ocksa en
världsomspännande
attitydsamling kring värdet av språk, svårigheter med språk,
språks inneslutande och uteslutande egenskaper.
Det är en essäsamling som rätar ut många frågetecken
bara för att skapa ännu fler utropstecken
.

Lite så skulle man kunna uttrycka sig.

Men jag är ingen bloggare.
Mer likt en blottare.
Jag har en blott.

Man kan säga att jag är en tjej
som bjuder på mig själv.

Varsågoda.


Igår kom jag in på ohärliga hemsidor.
Pro Ana.
En livstil alá anorexia.
Normalt.

Man fick tips:

Är du hungrig kan man krypa ihop
till en liten boll.
Va?
Konstig maträtt.

Dessutom vill ingen se en tjockis dansa.
Va?
Jag vill.

Det bästa var att folk med anorexia inte
drabbas lika lätt av matförgiftning.
Haha.
Haha.
Haha.

Efter att ha läst lite har jag förstått
att mat är extremt viktigt för att ha
en fungerande hjärna.
Man blir en knäppskalle utan.



en tjockis och en knäppskalle spelade boll, tjockisen vann med elva-noll!

En gång sa en man till mig:

"-Åh Kim du är inte bara en fröjd för ögat,
du smakar gott också!"









Nä, jag bah skoja.



Vill du vinna en härlig present?
Men svara rätt på min kluriga
rebus då!

Det märks att jag jobbar natt.
Så himla påhittig tjej då.

Det finns en kille som
kommenterar.
Han är härlig.
Jag har lyckats ta reda på vem det är
tack vare mina Ture Sventon-skills.
Det var som jag anade.

Jag minns honom väl och
förstår att han är mycklet glad att
få vara med i mitt liv igen.
Det var ett tag sen.

Hur hittades jag?
Jag antar att du googlade mitt
namn och fann en skatt.
Du älskar google nu?

För fyra år sen jobbade vi ihop.
Han var en riktig lustigkurre.
Han städade på Frälsningsarmén
och jag tog hand om farbröder.
När han hade städat klart toaletterna
kom han alltid in och åt lunch.
Om det var fisk skulle han alltid kommentera
detta med ett:
"-Åh, det luktar mutta...Kiiiiiiiiiim?!?!?"
Det var roligt första gången.
Men han sa det varje onsdag.
Kul?
Han tejpade även vattenkranen så det sprutade
åt håll och kanter.
Busigt värre.
En gång bjöd han på choklad också,
räckte fram asken och sa:
"-Skaru ha lite choklad, fläskis?"
Åfy.

Men så var det den där dagen när vi slutade
samtidigt och skulle slå följe en bit hem.
Han verkade nervös.
Han berättade att det var hans sista dag
och att han ville ses ändå, fast vi inte skulle
finnas på samma arbetsplats varje dag.
Han var ju rolig, så jag sa ja.

Det började med en kväll med öl.
Hamnade i säng och allt det där.
Men någonstans där blev han knäpp.
Det ramlade in brev i brevlådan titt som tätt.
Blommor skickades och telefonen exploderade
nästan av alla kärleks-sms.
Jag var tvungen att tacka för mig.
Efter ett år så försvann han.
Helt tyst.
Gav kanske upp?

Men nu är du tillbaka, din stolle.
Det var ju skoj?

Tur att du är rolig.
Tur att du lämnar otroligt
underhållande kommentarer.
Det roar mig på bussen.
Jag gillar att bli road.

Tack.

Fast man kan säga hit men inte längre.



Rolig reaktion på förra inlägget.

Som om man inte skulle minnas
från att man var barn?
Vilka dumheter.
Jag minns saker som hänt både
innan och efter prutthändelsen.
Man gör det.
Man ska göra det.
Sen att jag skulle hitta på att jag fisit
sista dagen på dagiset?
Haha, komlimang för bra fantasi.
Men värre med ljuget.

Tur att detta är en 100% ärlig blogg.
Ärligt är härligt som man brukar säga?


Sen kanske mitt minne är extremt.
Allt samlas i hjärnbanken.

På både gott och ont.

Efter sommarlovet mötte jag
mina dagiskamrater igen,
fast nu vid skolbänken.
Alla kom ihåg prutten.
Man kommer ihåg sin första skoldag?
Jag gör.

Mamma sa högt och tydligt att jag var så
nervös.
"-Hon är så nervös, har varit på toan hela morgonen!"

Okej, jag hade månaderna innan släppt en brakis
i en samlingsring rakt på mina kamrater.
Då ska man tala om att jag varit på toaletten hela
morgonen och bajsat.
Nu var det så...

...att jag var inte nervös.
Jag försökte få till den perfekta sneluggen.
Luggen som skulle ha det där lilla extra.
Sne som en banan.

Man var tjusig då.
DÄRFÖR var jag på toaletten.

Trots allt detta gick min skolgång superb.
Jag kan skolan.
Jag är bra med kamrater och var proffs på
roliga timmen.
Proven klarade jag galant och jag sprang
fortast på planen.

Åh vilken tur.
Det kunde nästan gått hur som helst.

Men är man Kim så är man.
Kim med minnet dårå.

Tjenixen.


en bild.
Igår träffade jag alla min gamla barn
på mitt dagisjobb.
Det blev presenter och fruktstund.
Samlingen hann jag inte med, men
det fick mig att minnas mitt egna
dagisliv.
Den sista samlingen jag hade när
jag var ett litet litet barn...

...den här dagen var det alla sexåringar
som fick vara inne med fröken.
Det var en stor dag.
Sommarlovet var bara runt hörnet
och vi skulle börja skolan efter det.
Det var den sista dagen på dagis
och jag höll på att bli stor.

Alla små barn satt i skräddarställning
och lyssnade på fröken när hon
berättade om skolan.
Jag kunde redan läsa och skriva så
det fröken sa tyckte jag lät rätt
ointressant.
Men det började pratas raster.
Raster!!
Då fick man leka och det skulle finnas
små cyklar och fotbollsplan.
Som tuff fotbollstjej
jag var mycket nöjd.
Alla barnen satt tysta och snälla.
Spända och nervösa.

Fröken ställde en fråga:
"Vad heter stället där man hänger av
sig sina kläder innan man går in i klassrumme
t??"
Barnen svarade.
Allt var fel.
Då kom jag på det.
Jag räckte ivrigt upp handen.
"-Ja, Kim?"
Helt överväldigad över att jag var
den enda som kunde svaret skriker
jag: Kaaaaaaappruuuuuuu...
Innan jag hinner säga kapprum så ramlar jag bakåt
och precis när rumpan är innåt samlingen,
då pruttar jag.
Jag pruttar rakt på.
Högt.
En brakis.

Alla skrattade.
Jag skämdes.
Jag skäms än idag när
jag tänker på det.
Det ekade.
Åfy.

Oj, nu måste jag gå och lägga mig
lite på sängen.
Den här lilla historien var psykiskt påfrestande.

:D

Jag har tur som har en
som leker roliga lekar
med mig ibland.

Igår kväll:


E: "sluta vara varg på mig."

K: "jag lodjurvar!!"

E: "du be-häver inte nötskrika!"

K: "det hare jag inte ghjort."

E: "jag skall tonfiskera dina rävgodelar!"

K: "sluta vara elålak, annars sparvkar jag digelkotte med min kängurua!"

E: "nuv skata jaguar soval."

Sen sov vi.
Men jag ville leka mer.

Idag:


K: "vankana! duva måste jobba, pmuss!"

E: "du be-hävar inte väcka migel, mullvad görings?"

K: "hjälgp! japa skanin tiller dagis och bråttas."

Duktiga!

Undra hur det kan finnas en
till i världen som kan skriva
så roligt med djur.
Den borde man ju umgås
varje dag med?


Hare bra!





Mamma frågade idag:

-Kim, vad ha du ätit till middag?

Jag vet inte vart det kom ifrån,
men ur munnen ramlade det ut ett:

-Skäggbiff med tomat.

Va?
Konstig mat.




 

Åja!
Jag har skapat igen.
Jag kan inte sluta.
Jag vet att man vill att
jag ska sluta.

Men jag kan inte!



Oj, idag var jag den nya tjejen.
Jag var på ett nytt jobb och
visade mina kunskaper.

Jag var rolig.
Dom skrattade från att jag kom tills
jag gick hem.
Jag vet inte riktigt vad som skrattades åt
jag var liksom inte rolig hela tiden?
Jo.
Man ska vara det.
Folk tycker om en då.
Jag blev stockholmaren och
det var tydligen jätteroligt.
"-Det enda bra med stockholm är tåget till göteborg..."
Åny!
Dra den igen, snälla.
Jag kontrade med ett rått skämt om horor
som jag träffade på i prag.
Jag vet då vad man ska skämta om
första dagen på jobb.

Min skjuts hem fick åka till
akuten för att operera bort sin blindtarm.
Sjysst?


Så jag fick åka buss själv.
Kamrat mötte upp och fikade
loss med mig i ett nystädat hem.
Vi hade kul.
Jag pratade kärlek och
hon gav trevliga råd.
Nu kan jag allt.

Bussen lite senare var smittad.
Lite vinterkräksjuka.
Spyor, spyor och spyor.
Jag är förföljd.
Så nu sitter jag här och väntar
på att den ska slå ner mig igen.
Men jag tänker brottas tillbaka.
Kom an bara.


Åhej!

Det verkar som om den
roliga konstnären "k."
har varit i farten igen.

Nu har jag gett pengar till en behövande.
Hjälpt ett barn som kommit bort sig på ett torg.
Lämnat in en tappad plånbok och
gett en ledsen kamrat några uppmuntrande ord.
Ja, jag har nog gjort allt idag förutom att krama träd.

Då får man ge sig själv lite egentid.

Man måste få det.
Då stänger man av all tankeverksamhet
och låtsas att det yttre är det enda som betyder något.
Så nu har det lockats hår och målats naglar.
Det har sminkats och pyntats.
Finslipat jaget, kan man säga.

Det är skönt att nollställa sig ibland.
Speciellt om man blir fin på köpet.

OBS!!
Detta beteende får max hålla i sig en timme.
Efter det blir det bara obehagligt.


1+1= ...3?

Lördagar är egentligen dagen
då jag bara vill ligga i min enorma säng
och bara vara.
Ihop med en trogen medhjälpare.
Åh, fjärrkontrollen!

Jag vill att den hjälper mig att byta kanal.
Jag vill zappa loss.
Ettan till fyran, fyran till femman tillbaka till ettan.
Lätt som en plätt.
Zapp zapp.

Men nu har det hänt,
det som inte får hända.
Min fjärris är borta.
Jag har letat och letat.
Jag vill ha en tyst minut.
Jag saknar.
Detta innebär att jag måste resa
mig för varje byte.
PÅ EN LÖRDAG?
Det går inte.
Jag vill inte ha med tevin att göra.
Tjarrå.

Så vad gör man istället?

Jo, man vaknar klockan 07:00
på ett strålande humör trots förlust.
Fyller en flaska med vatten och ger mig
ut på staden för att vandra.
Härligt.

Runt järntorget strosade jag runt.
Jag har jobbat i krokarna,
så där fanns det kompisar.
Massor.
Göteborgs hemlösa satt och
skålade i vårsolen.
Killarna jag tog hand om i två år.
Hjärtegull.

Jag fick en liten mesig kniv
viftad mot mig.
-Hit med cigg!!
Jag skrattade till.
Gubben såg förvånad ut.
-Gunnar, vagöööru? undrade jag glatt.

Sen var det klart.
Kim var på järntorget.
Alla hälsade snällt och ville

bjuda på t-sprit.
Jag tackade snällt nej,
Jag var glad att se Gunnar.
Han friade i två år.
Gav fina rara presenter.
Allt från porrtidningar till plastblommor.
Allt han lyckats få tag på utan ett öre
på fickan.

Det var gulligt, men en hemlös
illaluktande man är inget jag faller för.
Men jag ger gärna kaffe och tar hand om.


En dag på jobbet kom polisen och hämtade Gunnar.
Han hade stulit 3000 vykort till mig.
En liten kärleksgåva.
Han hade viftat med en låtsaspistol
mot en stackars tjej i en affär på centralstationen.

Min gåva var 3000 "Älska Göteborg"-vykort.
Det var en rolig gåva då han visste om att
jag avskydde staden.
Jag ville ju hem till Stockholm vilket
jag var tydlig med att påpeka dagligen.
Gunnar fick 3 månaders fängelsestraff
för rånet och jag behövde aldrig mer
köpa vykort.

Nu fick jag träffa honom igen.
Han lever och verkar må bra.
Det känns bra.

Jag tror det kommer bli en bra lördag.




För att slippa bli ledsen och
fortsätta vara en härlig tjej.
Så hjälper jag er på traven nu...

...jag har namnsdag idag.


Tillbaka kaka!
Min hand höll måttet.
Den tål det mesta.
Tryck på bara om det hjälper.
Går den sönder,
finns det nya att skaffa i plast.
Uppdrag ett avklarat.

En av historierna som gjort
mig rädd för sjukhus:

Jag var tjejen med konstant
halsfluss.
När den kom anföll den med
armeér av elaka baciller.
Täppte igen hela halsen på bara sekunder
och ambulansen fick
åka fortare än blixten för att
rädda mitt liv.
Varje gång gick det bra.
Efter några nätter av smärta, dropp och prover
fick jag ta mitt pick och pack och åka hem.

Men så var det den där gången.
Jag hade haft en halsfluss.
En allvarlig och varit inlagd en vecka.
När jag tillslut blev hemskickad
mådde jag okej.
Men på natten!
På natten började det göra ont under öronen.
Riktigt ont.
Det började sakta växa.
Nej, det här stämmer inte,
så på två röda satt jag där på akuten igen.

Oj, du måste läggas in igen.
NEJ.
Men ditt huvud växer?
Okej...

Så min mamma och dåvarande pojkvän Jimmy
lämnade  mig där på natten för att komma tillbaka
dagen efter då det var besökstid.

Jag somnade på starka mediciner och när jag vaknade
stod det tre doktorer och ett antal sköterskor runt
min säng och såg oroliga ut.
Inte så proffsigt.
Jag drabbas av panik såklart och puttar bort åskadarna
för att sen ta mig till en spegel.
Jag såg i spegeln.
Svimmade på fläcken.
Det jag hade sett var ett monster.
Ett väldigt fult monster.
Man såg inte ens öronen pga
ett otroligt svullet fejs.
Lika bara att svimma.

Vaknade några timmar senare av att
mamma och jimmy står och kollar äcklat.
"Men herregud Kim, du ser ut som Shreks flickvän, fast ful!!"
Tack.

Hela avdelningens speglar täcktes för.
Jag smög runt och försökte få mig en titt.
Måste ju se.
Jag ringde på larmknappen en gång i kvarten.
"-Har svullnaden gått ner?"
"-Nej, här får du en morfinspruta lilla du."
Dom sprutade och sprutade och
huvudet växte och växte.

Efter en och en halv vecka tappade
jag allt hopp om att någonsin kunna gå ut
bland folk igen.
Doktorerna också, då jag hade lyckats skaffa
mig samma värden som en cancerpatient.
Skulle jag dö nu?
Såhär ful?
Det blev dyster stämning och alla gav upp.
Faaast...nu är ju inte "ge upp" något som
finns i mitt vokabulär.
Så natten efter började jag tillfriska.
Huvudet krympte.
Mirakel.
Jag hade glömt hur jag såg ut.
Jag var söt.

Nästan som socker.

Doktorn som inte sett mig innan
höll med.
Tänk att DU fanns där under sa han
och skrattade.


Det är sista gången min hals krånglat.
Det var nog ett avsked från mr. halsfluss.
Det gjorde han allt med dunder och brak.
Årtiondets fest.
Smärta, tårar, kramar, yrsel, knark och skratt.
Allt hade han tänkt på, lille mr. halsfluss.

Vilken sjukdom jag drabbats av?
Det vet dom inte.
Kim Kennegård syndrome kallades det
och alla tyckte det var skoj.
På morfin skrattade jag också.
Antagligen för att jag inte visste vem
den där stackars Kim var.
Morfin när det är som bäst.


Där fick ni allt en liten solskenshistoria.

Varsågoda.

ps. tyck inte synd om, jag skrattade så jag grät när jag skrev detta.



En ny morgon.
Jag kommer agera rar igen.
Lika bra.
Nu när jag ändå är igång.

Idag är det sjukhus på agendan
ännu en gång.
Idag ska farbror doktorn ta
sig in till min mors urinblåsa.
Han kommer ta vägen genom
urinröret med passande verktyg.
Aj.
När han väl hittat rätt ska han
knipsa av en bit av lille blåsan.
AJ.

Jag vill verkligen inte hålla handen
på detta.
Men har man all släkt och familj
i Stockholm så är det liksom
en självklarhet.
Det finns bara jag.
Så nu sitter jag här.
Redo?
Nje.

Direkt efter är det jag som
ska tillbaka till jobbet.
Där jag inte varit sen
jag släppte loss på mitt innehåll.
Dom är fortfarande sjuka.
Men man måste ställa upp.
Kollegan som ringde igår
lät alldeles för panikslagen för
att jag skulle kunna säga nej.
Redo?
Nje.

Idag kan man säga att jag blir
dagens hjälte.
Hoppas aftonbladet uppmärksammar
detta nu.

Det som är värst är att jag
är livrädd för sjukhus.
Men jag tänkte sminka över det nu.

Varför jag är livrädd är
för att jag hamnat där
ett par gånger.
En gång förvandlades jag
till ett enda stort huvud.
Huvudet bara växte och växte.
Jag såg väldigt rolig ut.
Jag vill berätta mer om det.
Men nu hinner jag inte.

Taxin kommer!

Lycka mig till och håll en tumme.



nu är jag redo!
Jag har varit en rar dotter idag.
Igen.
Jag har gått upp i ottan för
att följa med på 4 sjukhusbesök.

Fram och tillbaka har vi åkt.
Mamma har tagit prover här och prover där.
Jag har suttit brevid och hållt väska
och fört djupa konversationer med sköterskor.
Duktig.

När vi sitter ute i en liten röklåda och dricker kaffe
börjar mamma prata om hur hon inte kan
förstå hur man kan attraheras av killar om man är tjej.
Va?

Heterofob?
Hon kan inte förstå  heterokärlek.
Konstigt att man ska vara förstående till hennes
val av damer men hon kan inte förstå mina val av män.
bara för att dom just är killar/män/gubbar.
Det roligaste är när hon ber mig förklara.
Jag försöker med att jag behöver trygghet och
det är inget jag kan känna från en kvinna.
Visst, jag kan väl ligga med dom.
Men kramas framför film, njae.

Så det var det jag sa.
"Det är tryggheten jag trivs med."
Hennes svar:
"Jaha, det är alltså penisen du gillar?"
Va, sa hon?
"Ja, mamma. Jag känner mig som absolut
tryggast när jag har en hård, pulserande penis i fejjan!"
Hon tystnade.
Men ägd.

Minuterna efter sätter doktorn världens största
spruta i hennes höft.
Säkert ett straff för trångsynthet.
Man ska passa sig.

Det var lite som i måndagsmorse när jag
sa till mina kollegor.
"-Åh, lite vinterkräksjuka hade suttit fint.
Två kilo av, bara sådär!"
"Kim, ta i trä!!"
"-Nej?"

Timmarna efter låg jag där och
sprutade.
Dock två kilo lättare.
Det kommer något gott ut ur allt elände.



Åfy!

Nu när jag är tillbaka och 
alla pusselbitar från
måndagsnatten har
hamnat på rätt plats.
Nu när jag minns allt,
då skäms jag lite.

Oh herregud.
Jag vill inte minnas allt.

Tänk att gå tillbaka till jobbet på måndag.
Tänk att behöva sitta där i skinnsoffan
och dricka kvällskaffet med alla.
Då pratar vi inte vilken skinnsoffa som helst,
utan soffan jag gjorde alla mina behov i.
Ojdå.

Fast när jag tänker efter.
HA-HA vad roligt.

Jag måste sett väldigt kul ut.
Speciellt när jag låg där
i duschen.
Helt utmattad, naken och tömd.
Vilken svängtjej!
En tjej som bjuder på och av sig själv.
Snäll!

Hahahaha.
Jag ska sluta skämmas nu.
Jag var ju mest kul.
Äckligt är kul?

Kom igen, hjälp mig nu.
Visst är äckligt kul?
Ja?



skäms.
Det som inte händer mig.
Det hände mig.

Det var i måndagskväll.
Det började bubbla konstigt i magen.
Jag och Jakob jobbade kväll.
Vi kom snabbt överens om att det
var för att jag sovit dåligt.
För lite sömn och man blir illamående.

Det bubblade och bubblade.

Runt 19:00 började det kännas hemskt.
Just då dundrar en på jobbet ut ur sitt rum
och det var spya överallt.
Helvete!

Vinterkräksjukan har anfallit.
Jag visste vad som väntade mig.
I panik började vi jobba som tokar.
Jag ringde sjuksköterskan och hon sa:
-På med munskydd, plastförkläde och plasthandskar!

Så där sprang vi.
Torkade och torkade och torkade.
Duschade och duschade och duschade.
I en härlig mundering.
Klädda i plast från topp till tå
och med munskydd.

Jimmy skulle komma och hämta upp mig från jobbet.
Vi har inte setts på två månader.
Det skulle bli kul.
Han kom mitt i äcklet.

Välkommen!
Helt plötsligt låg jag över räcket
och kräktes ut på altanen.

Spya överallt.
Går att likna med japanska p-rullar.
Vi kunde blivit rika om vi haft en
videokamera tillhanda.

Nattpersonal kom och vi skulle bege oss hemåt.
Jag kom till busshållsplatsen.
Där gick det inte längre.
Jag började yra konstigt och såg suddigt.
Upp kom det.
Kyckling.
Kyckling överallt.
Jag kommer aldrig mer äta kyckling.

Tillbaka på jobbet.
Natten fick ha hand om mig också.
Jag sprang mellan soffan, toaletten och duschen
mellan 23:00-06:00.
Jag var äcklig.
Ibland hann jag inte ända fram.
Jag kunde inte hjälpa det och
bad om ursäkt flera gånger när hon
fick stå och torka upp det som kommit ur mig.
"Det är okej" påstod hon och gav mig gurkvatten.

Sen låg jag på jobbets soffa hela dagen.
Hörde hur andra mådde illa, medans jag själv bättrade på mig.
Mamma kom och hämtade när det var säkert
att ha mig i en bil.

Jag fick ha munskydd och var inlindad i en orange sjukhusfilt.
Det såg ut som min mor kidnappat mig direkt från
infektionskliniken.

Nu har jag fått i mig tre klunkar blåbärssoppa och
börjar få tillbaka lite färg.

Åh härliga liv!


hej toalett, nu är jag här igen!!

Här sitter jag och tänker på...


...att många tycker ju det är roligt med djur.
Speciellt när man låtsas vara ett:
Som när man tar två pringleschips
och gör "anknäbben".
Två tuggummin och gör "kaninen".
Eller varför inte "apan"?
Apan är den när man har ett
halvt apelsinskal i munnen och
sen kliar sig på huvudet.
Man kan också göra djur utan
att ha rekvisita.
"Grisen" och "elefanten".
Man behöver bara näsa, finger och arm.

Jag ger tummen ner.
Jag skrattar inte.
Gör du?


rolig?

Som jag sa.
Ser jag läskigt på tv blir jag mer rädd.
Jag såg om mördade flickor.
Dumt.

Runt 23:30 var den slut och jag gjorde
en liten extra koll för att se så att huset
inte invaderats av våldtäktmän och mördare.
Då!
Då hör jag hur det låter utanför huset.
Någon smyger runt i buskarna.
Mitt hjärta stannar.
Jag hinner inte till knivlådan.
Nu börjar det närma sig ytterdörran.
Hjälp.

Jag smyger.
Tyst och försiktigt.
Då flyger dörren upp.
Jag dör.

Men återuppstår fort.
Det var en liten mamma och en liten syster.
Dom kom på besök.
Jag var inte glad att se dom förrens efter
trettio minuter när pulsen lugnat ner sig.
Man får inte skrämmas så.
Man kan säga att det var tur att
jag inte hann till knivlådan.

Vi drack saft och kollade
på en film.
En film för barn.
En sån när djuren kan tala
och allt är lyckligt.

"-Kim, nästa gång dörren flyger upp så är det inte vi,
tänk på det..." säger en nioårig lillasyster och ser
nöjd ut och åker hem.

Åfy.


En helt vanlig söndag.
Jag har lyckats sova mitt på dagen,
efter att ha jobbat hela natten lång.
Det var bra.
Men det innebär också att jag har missat
den första riktiga vårdagen.
Åh.

Igår var det melodifestivalen.
Jag började egentligen jobba 21:30
men hade jag gått på passet då hade
jag varit tvungen att åka mitt
i röstningsfasen.
Så vad gör jag?
Jo, jag drar på mig min extremt
osexiga sparkdräkt och studsar in
på jobbet 20:00 pip.
Jag möttes av två förvånade vikarier.
-Hej, jag heter Kim, ni kan gå hem nu!

Det bullades upp med rulltårta och
ingen ville se på tv.
Men nu är det så att det är jag som bestämmer va?
Satteh...det var bara att le och se glada ut.
Jag log  en stund tills jag förstod att
fel låt vann.
Jag skulle ha struntat i att se.
Satan.

Natten var hemsk.
Runt 04:00 var jag så trött, så trött.
Jag slocknade till för en sekund
men vaknade som tur av att
jag dunkade huvudet i skrivbordet.
Trött!
Sen runt 05:00 så fick jag en blodpropp
i benet.
Onej, nu dör jag! tänkte jag och reste på mig.
Åh, benet sov bara.
Jag skakade och slängde runt på det
tills det var klarvaket och proppen borta.
Tänk vad lite skak kan göra!

Nu ser jag på Beck.
Jag ska egentligen inte se på sånt
när jag jobbar natt.
Det slutar alltid med att jag stryker
omkring längs väggarna med kniv
på jakt efter inkräktare.
Det är en nervkittlande lek och
jag är inte särskilt förtjust i nervkittel.

På återseende.
Inom kort för natten är lång.





Ibland mitt i natten
börjar min konstnärliga ådra att
pulsera hejvilt.
Man kan säga att jag är mycket
nöjd med mitt verk.


Jag går på mitt helgschema snart.
Tre nätter på rad.
Vilket innebär att man inte ser röken av
mig om man inte bor där jag jobbar.
Vilket också innebär att på måndag
är jag ett grått vrak.

För att orka mig igenom detta
ligger jag och funderar på vad som
hade varit värre.

Då dök ett jobb upp i tankarna.

Det var en kille som jobbade på zoo.
Hans uppgift var att samla ihop
djurens sperma.
Det innebar att han även var tvungen
att göra djurens så tillfreds att det
kom gegg också.

Åfy gånger en miljard.

Han klagade.
Men man behöver ju inte göra allt för pengar.
Man runkar inte av en häst eller stimulerar
en gris.
Man gör det bara inte.
Inte ens om det hjälper djuret.
Inte ens då.

Men det var det enda sommarjobbet som fanns
kvar på marknaden var hans försvar.
Det duger inte.
Du gillar det och är äcklig.

Sen, manliga gynekologer?
Varför?

Dags för liten tupplur
så jag håller helgen ut.


Trevlig fredag och ta en öl för mig.




Jag får verkligen äta upp mina ord.

Kollade på morgonsändningen på kanal 4.
Bengt Frithiofsson gav som vanligt vintips idag.
Stenpackad och ovårdad.

Aprak och med glasögonen på sniskan.

Bengt, jag menade inte riktigt att man skulle
vara full varje dag, hela tiden.
Man kan säga att jag nästan tog i så jag sprack.

Du fick mig att inte höra ett ord vad du sa.
Jag hade ett täcke över mig och nådde inte
fjärrkontrollen med foten.
Men jag vill slå bort dig.
Bara så du vet.

Efter dundrade Malou von Siwers in
och skammen var total.
Vad gör alla dessa fågelholkar på tv?
Byt ut?

Ta mig.
Jag kan inte vin,
men allt annat.


vad sägs om: varannan vatten?

Igår ville jag ha någon vid min sida och klagade.
Klagade om mitt kärlekslösa liv.


Mamma berättade då en kärlekshistoria igår.
Kanske för att ge mig vägledning?
Skulle hon ge mig karta och kompass?
Isåfall var kartan för gammal och kompassen trasig.

Hon berättade om när jag var sex månader och
hon tjugo.
Då fanns det en kvinna på gay-radion med sexig röst.
Mamma blev kär.
Lilla mamma.
Så hon skrev ett brev och skickade in till radiokanalen.
Hon fick svar.
Radiokvinnan med den sexiga rösten ville träffas.
Så mamma packade ner mig i barnvagnen och styrde skeppet
in mot stan och var redo att möta sin livs kärlek?

Där stod hon.
1.67 lång och med en vikt på 140 kilo.


Jag bah; "-Ojdå? Så du stack eller?"

Mamma; "-Nej? Vi blev ihop."

Anita hade den sexiga rösten och var då en gay-ikon.
Dessutom lägenhet mitt i stan och en ålder på fyrtio vårar.
Tjugoåriga mamma var nöjd.
Sexmånaders Kim var också det,
då jag älskade hennes hemlagade köttbullar.

"-Men mamma varför?"

"-Alltsååå...hon lagade världens godaste Janssons frestelse!"

Åh.

Sen dök såklart en ny donna upp
och dom hemlagade köttbullarna var ett minne blott.

Det jag lärde mig av detta är:
Utseendet har INGEN betydelse.
Status är viktigt.
Matlagningen ska vara god.

Tre riktlinjer att följa.
Lycka till nu!


eru du mystiska hemköps-apa som är min nya man?


Jag vet en som inte är så omtyckt.
Hon är inte snäll.
Hon är så elak att mjölken surnar bara
hon öppnar kylskåpet.
Dagens metafor.

Är man snäll.
Då får man snällt tillbaka.
Jag får tillbaka.
Jag kom på det idag.
Man visste att jag skulle till tandläkaren
och 24 sms exakt trillade in i inkorgen
som sa att jag var bra.
Jag var bra.
Jag är tacksam, tacksam är ordet.
För alla jag har runt omkring mig.
Vilka människor!
Det är en härlig blandning.

Jag tycker hon som får mjölken gammal
fort ska ta och bli snäll.
För jag vet att hon har ett tandläkarbesök snart.

Tillbaka till tandläkaren.
Det var en snäll dam och hennes medhjälpare.
Dom klappade snällt på huvudet och höll handen.
Jag blev lugn och kände att nu var jag i trygga händer.
Sen ställdes det frågor i denna konstiga ordning:
Är du fullt frisk? Svar: Ja.
Har du någon blodsmitta? Svar: Nej?
Har du blivit opererad? Svar: Nej, inget allvarligt.
Är du allergisk? Svar: Nej.
Har du pacemaker? svar: Va?

Frågor slut?
Jag tyckte det var tokiga frågor.
Jag är väl inte fullt frisk om jag har blodsmitta?
Jag har väl ingen pacemaker utan operation?
Här började jag ana ugglor i mossen.
Hade jag hamnat hos en full tandläkare?
Är det straffet för gårdagens inlägg om att vara onykter jämt?

"-Hur mår du?" frågade jag.
Hon sa att hon mådde bra men jag såg lite blek ut.
Konstigt.

Efter att legat stilla och knappt andas under fyrtio minuter
släpptes jag ut.
Det var min bästa tandläkare någonsin.
Hon ska vara min för alltid.

Så till gårdagens inlägg.
Kollade min mail.
mentackskaruha@hotmail.com
Dit har man skickat mail.
Arga?
Jarå!
Man sa att det inte fick skämtas om djävulens dryck.
Man sa att folk skulle göra så om jag skrev så.
Att jag skulle vårda mitt språk.
Jag har nu svarat artigt på varenda en nu.
Svar på tal med fina ord.

Man får skämta om allt.
Man måste.
Funktionshinder, invandrare, homosexuella, fula, döda och djur.
Allt går bra.

Alla skrattar åt Engla-skämt.
Inte för att man tyckte att det var något bra som hände
utan för att man tyckte det var fruktansvärt och behöver vädra sig.
Släppa väder, kan man säga.

Tjarrå.


-vad är det som cyklar och cyklar men aldrig kommer fram?

-vet inte.

-engla.






Åfy tristess.
Tur att jag har lösningen
och vill ge den till dig.
Jag och en författare vill.

Alkohol.

"En rättvis beskrivning skulle ju kunna
vara att den gör oss kåta, snygga och problemfria.
Klunka i dig sjätte ölen och du ser
lagom mycket av världen.
Tunnelseende.
Men du ser inte ljuset i slutet av tunneln utan
kopulering, äta korv och sovmorgon.
Lagom mycket för lilla huvudet att hålla koll på.

Åh tänk bara om alla fötts med 0.9 promille i systemet,
då kunde man istället för att göra sina
arbetssysslor passa på att ha det lite skönt i personalrummet.
Tvinga städerskan att suga av dig, köra upp en
cola-flaska i röven på chefen eller gnugga klitoris
mot kollegans mun och bara få komma."
Där pratar vi skoj.

Så drick med gott samvete.
Varje dag, hela tiden.

Skål.



kalaspuff.

-DU! Akta! sa den arga gubben.

-Eh va?

-Ja, du ser väl? sa han

och pekade på sig själv.

-Oj, jag ser.
Du är man och min dag var i förrgår klart jag ska flytta.

Det var roligt sagt.
Jag är nöjd.

Gubben menade såklart att han var hemskt gammal.
Nu är det så att...jag flyttar mig gärna om du är
gammal och trasig eller om du ber snällt.
Självklart.
Jag kan stå, jag har ben.
Men anta inte bara att man ska resa på sig
för att du fyllt femtio plus och är bitter på
att livet inte riktigt blev som du tänkt dig.
Det är inte mitt fel att du gifte dig fel
eller började jobba på volvo som nu
bett dig dra dit pepparn växer.

Han blev arg och stirrade surt hela resan.
Det var lite rart.
Du kan inte stirra ut mig.
Jag är bäst på arga leken.
Inte en min.
Men jag skonade lilla gubbsan
och läste åhlens reklamaffisch
hundra gånger om istället.
Jag vet att deras mascara är billigare nu.

Btw, när jag ändå är inne på "förrgår".
Åttonde mars.
Vad är detta för påhitt?
Vad är meningen att man ska göra då?
Vara stolt för att man blev kvinna
eller bara diska extra mycket?

Jag tänker vara stolt över MIG själv
och det tänker jag vara varje dag.



Tandvärk.
Omg, aj.

Men smärta är bara svaghet som lämnar kroppen,
så tjarrå svagis, välkommen hulken?

Jag har haft frukostsällskap.
Klockan 10:00 ringde det på.
Då var det meningen att jag skulle stå i givakt
i ett nystädat hem.
Det blev inte så.
Jag sov lite.

Men på fem röda fanns det mat på bordet
och jag satt upp.
Min frukostgäst var trevlig som alltid
och jag gjorde mitt bästa.
Efter en kvart var även jag en glad prick.

På gården skreks det om fittor och
svartklubben var öppnad.
Vi tyckte det var spännande och
stod kvar lite extra.
Sen askade jag på en farbrors huvud
och vi fick fly in.
Puh.

Jag fick ny anställning.
Man fick bara med utbildning.
Men med mig så gjorde dom undantag
för att jag är duktig tjej!
Hurra.

Jag vill erkänna.
Jag gillar min blogg.
Jag gillar att du gillar min blogg.
Jag blir glad då.

Det jag inte gillar är gnäll.
Folk bara gnäller och gnäller.
Var glad för det du har och
ändra på det du känner dig missnöjd med.
Gnällspik.
Det är något obeskrivligt futtigt över
andras olyckor ibland.

Dags att packa ihop sig.
Plikten kallar.

Tjenix.



aj.


En gång slog någon mig i huvudet på
en spårvagn och tog alla mina saker.
Kamera, mobiltelefon, mp3, smink och plånbok
innehållande massa pengar och viktiga kort.

Jag vaknade med en bula i pannan
och inte en ägodel.
Jag grät mest över mascaran
mamma kallade det chocktillstånd.

När vi kom till polisstationen fick man sitta i förhör.
Den stora polisen frågade vad som hänt.

-Jag har blivit rånmördad, sa jag.
Sen började jag gråta.

Haha.


oh drama.
Martin Beck/Sunes pappa/Peter Haber bah:
"Mentackskaruha!"
Så sa han på bästa sändningstid på kanal fyra.

Reklam.
Nu kommer jag bli rik och älskad.
Äntligen.



Åfy.
En hemsk grej hände igår natt.

Jag och mitt sällskap satt och pratade vid ett bord.
Allt var super, fantastiskt och underbart.

Det jag inte visste var att det satt en gubbe och smyglyssnade
vid bordet brevid.
Fult gjort!

När vi pratat klart kommer gubben fram.
Då tittar han på mig och säger:
"-Jag har suttit och lyssnat på dig ett
tag, du är jätterolig!"
Tack säger jag, artig som jag är.
Gubben fortsätter...
"-Så himla rolig, du påminner mig om
Kjell Höglund."
Jag tappar hakan och undrar om det är gubben
som sjunger om att ligga med varandra på våningen
ovanför?
Gubben ler stolt och nickar och tror att han gett mig årets komplimang.
Nej.

Jag tystnar och bestämmer mig för att gå hem och fila på humorn.
Jag är i chock.


Kjell Kennegård? Kim Höglund? Kim Kennegård? Kjell Höglund?

Här sitter jag och lyssnar på "Snälla snälla" med Carro igen.
Jag förstår inte varför jag gillar den så mycket.
Konstig.
Jag blir hemskt olyckligt kär av att lyssna.
Stackars.


Jag håller även på att föra över massa kort från Ungern till
älskade Josefin.
Vilka kort.
Herregud.
Ser man ut så?
Då vill jag ha plastpåse över huvudet.
Farligt men nödvändigt.
Jag har även skickat över lite bilder till henne
på mig när jag var karl.
Man Boob var mitt namn.
Prilla, skägg och hammare i munnen.
Jag är så hemskt ful där.
Det var bestämt att INGEN skulle få se
men Josefin var lite ledsen idag så
jag bjussade.
Snäll tjej.

Är hos mamma nu,
Hon har färgat håret svart.
Ball?
Jag gav henne mat.
Keso, kyckling, nötter och sallad.
Nu är hon mätt och snäll.
Mission completed.
Vi ska se Beck.
Ikväll är det den filmen när Gunvald är
extra arg i förhörsrummet.
Jag blir kär då.

Igår klubbades det hejvilt!
Tuttar visades och kebab åts.
En riktigt festlig kväll.
Vi dansade och spexade och
jag satte mig i en spya.
Klockrent.

Imorse väcktes jag av fnitter,
Gapande fnitter.
Åfy.
Tacka gudarna för att jag har
18 kuddar att ha över huvudet då.
Hellre inte kunna andas än fnitter.
Hihi, bitterfitta.

Tjarrå!


rolig dansant dam.

Mamma sitter och spelar tv-spel brevid i en fåtölj.
"Jag vill inte spela Zelda mer, fittspel!"
Hon är rolig.
Jag är här för att diska hennes disk.
Hon har ont i axeln.
Konstigt att hon kan spela tv-spel?
Mycket underligt.

Ikväll ska jag ut och klubba.
Galenpanna (titta mig).
Vi ska ut och skaka rumpa kan man säga.
Men först melodifestivalen.
Det vet inte mina gäster om.
Det är bra för annars kommer dom nog inte.
Det får bli en överraskning,
Grattis!

Idag åkte jag hemifrån i min
svarta sparkdräkt.
Det är sant, jag har en sån.
Konstig.
Väldigt skön, dock lite genomskinlig
och inget att ha utanför sovrummet.
Nu måste jag snart ta mig hem i den.
Tur att jag har en bra bok att gömma mig bakom
och en korsordstidning.
Sparkdräkt, korsord och melodifestivalen.
Ja, jag hör hur det låter.
Fräck tjej!


Åfy, disken ropar.
Håll käft.

Kamrater!
Jag vill att ni ska ha en trevlig lördag
och må väl.
Lite som fisken i vattnet.

Ciao.

Jag sitter och tittar igenom gamla mappar.
Hittar massor med roliga filmer.

En när en kille/apa sitter i sin säng och
sjunger om att ligga,
filmat rakt upp i näsan.
Han undrar om jag vill ligga med honom
om vi tar det lugnt.
Han vill att jag ska visa mitt vackra land
och öppna mig likt en vildros.
Romantik.
Det är alltid romantiskt när
människor spelar in egna filmer
och använder sig av Tommy Nilssons texter.
Jag köper det och kör gärna en
liten rundtur och visar mitt land.

Tusentals på mig när jag
gör såskareva-videos.

Och två kärleksfilmer.
Tributefilmer.
Väldigt rara och kärliga.

Mer filmer!
Jag har själv en inspelningsdag.
Du borde också ha?
Så visar vi varandra sen?
Ses på den där seven-eleven som ligget på hörnet?


Dagens låt, btw.
På bra humör, kan man säga.


ett klipp ur min kärleksfilm.
En liten mamma-anekdot till.

Jag var runt tre år.
Vaknade mitt i natten.
Jätterädd.
En ruskigt mardröm hade plågat mig hela natten.
Jag samlar ihop mina pinaler.
Alltså snuttefilt, röda elefanten och kudden.
Liten med blont lockigt hår och med rädda små blå ögon.
Det var jag, då.
Mammas sovrum låg i andra änden av lägenheten
så jag hade samlat mod länge för att springa dit.
Jag springer.
Kommer in i mammas rum.
Då!
En sekund tog det, helt plötsligt har jag en
soft-air gun riktat mot mig.
Rakt i pannan har jag en laddad pistol.
Åh, mamma.
Mörkrädd och sov med laddat vapen.
Jag, mer rädd.
Jag kanske skulle stannat i inne i barnrummet
och bara tänkt att en mardröm inte är på riktigt?
Men tji fick jag.

Som tur är blev jag inte så förvånad.
Bara glad att det var mamma som var där
och inte en hemsk mördare.
Jag somnade om snabbt och tryggt.

Nu visste jag att mamma hade full koll.



en rolig bild till det roliga inlägget. roligt hår för ett år sen.

När jag var bebis bar min mamma ner mig
i tvättkorgen till tvättstugan.
Jag låg på smutstvätten.
Åfy.
Hon var så mörkrädd så jag var med överallt.
För åttamånaders bebisar är ju det bästa att
slåss med om det dyker upp galningar?
Sen kröp jag runt där tills det var klart.

När jag kunde gå själv.
Kim två år.
Så öppnade hon dörren till tvättstugan
och puttade in mig.
Jag fick springa ett varv ensam i mörkret
för att se till att kusten var klar.
-Maaaaammaaa de e bara jaa hääär...
Då vågade hon sig in.
Hon var verkligen rädd om mig, min mamma.
TITTA PÅ.

Nu ska jag tvätta.
Utan bebisar och annat trams.

Modig tjej.


min mamma är en feghare.

Är jag en tampong, kanske?
Nej.
Puh tur!

Jag sitter här mitt i lugnet på ett gruppboende,
jobbar såklart inte bor, omg.
Nyss hemkommen från ett roligare land.
Ett land där man får röka i hissen.
Heja Ungern!

För att inte tappa det.
Förståndet alltså.
Eller ställa mig i kö till hela Sveriges depression,
tänker jag på vad jag inte vill vara
och vad glad och tacksam jag är som
inte blev...

...En menskopp som räcker i tio år (lidandet tar alltså aldrig slut).
...Ett lakan på ett ålderdomshem (
åfy, liggsår).
...Jean-Pierre Bardas stjärt (
aj).
...Ett äpple (
speciellt ett äpple som skalas först och sen äts sakta, aj igen).
...Thorsten Flincks flickvän (
vill bara inte).
...En hemoroidersalva (
usch).
...Toalettpapper (leva för bajs och kiss).
...En hemlös mans kalsong.
...Ful.

Nu känns det bättre.
Tack för er tid.


Omg.
Vilken härlig resa.
Tokig resa.
Jag och Jussan kompletterar varandra som hand i handske.
Underbart.

Jag flög flygplan i Lördagskväll.
Rädd.
Men jag skärpte till mig och skämde inte ut mig.
Tacka gudarna för flygplatsöl.
Vi anlände två timmar efter avgång och
blev upphämtade av en liten smutsig buss,
som hörde till Wizz.
Skum buss.
Den släppte av på en mörk gata.
Lustigt nog precis vid Tinas hus.
Åh tur!
Jag hade inget telenummer till Tina
så vi var lite oroliga att inte hitta.
Men precis när vi kommer gående
hör vi någon ropa -Kiiiiiim.
Åh, en röst jag känner igen.
Älskling!
Vilken tur.

Jussan ville inte följa med ut när vi kom.
Pga av huvudvärk.
Citatet.
Jussan: Jag har ont i huvudet.
Tina: Vill du ha en kiwi?
Jussan: Vadå?!?!
Att ha på huvudet eller att äta?


Åh smart!
Haha.
Trots ingen läkande kiwi på huvudet,
så följde hon med.
Tur.

Sen festade vi hela natten lång på Morrisons 2.
Ett perfekt ställe.
Jag och Tina drack Absinth.
Konstigt gjort.
Men vi blev ett riktigt svänggäng.

Kom hem hungriga vid 05:00.
Vi gör smörgåsar.
Marika har fått hem ett ligg
och dom ligger och har börjat...haha.
Jag tappar min korv på golvet.
"-Vaaar är miiin Koooorv?" säger jag och letar.
"-KIM, GÅ OCH LÄGG DIG!!" säger en Marika.
Då!
Då ramlar jag.
Rakt över hennes precis hemdragna kille.
Pinsamt.
Jag hamnade i sängen med dom, på honom.
SÅ man kan säga att jag låg med/på honom först.
1-0!!


Kul natt.
Forts. följer...

Här vet vi inte vad vi heter.