mentackskaruha

Vi är tillbaka!

Jag är så duktig och imponerad av mig själv!

Barnet är inne och leker med en söt ettåring och allt är så himla bra!

Varför kollar jag på Malou - efter 10, fast att jag blir så irriterad över att hon är så himla sämst.
Varför bjuda in gäster när men ändå inte tänkt att låta dom svara och prata klart?

Och varför är jag inne på familjeliv.se fast jag blir helt mörkrädd av vissa mammors elaka kommentarer till varandra.

Jag till exempel går tydligen att jämföras med en tjackhora bara för att vi har infört mormorslördag.

What?

Nu är jag så himla trygg i min mammaroll. Det var när jag fick Tintin som dom sista pusselbitarna sattes på plats. Jag kan det här!

Men dom som inte känner sig lika trygga utan är oroliga över att allt dom gör är fel, stackars mammor och pappor som får alla dessa elaka kommentarer!

Jag tänker försvara er in i det sista, vare sig ni vill eller inte :)

Vi börjar dagen på café.
Det är så himla lyxigt att slippa bre sina egna mackor.

Vi väntar på att SATSbarnpassning ska öppna, så mammin kan träna och barnet kan leka.

Fredag, älskar fredag.

Mina ben lyfter 90 kg och armarna orkar 5 kg.

Väldigt proportionerligt!

Jisses.

Här sitter jag på gymet och skumpar.
Älskar när dom pösiga kläderna klibbar fast sig gott på kroppen.
Ser ut som jag har dagit på mig en tight dykaroutfit.

Jag tror jag ser söt ut.

Med tanke på hur elaka barn kan vara så är det
ett under att jag inte blev retad som barn.

Jag hade fullt upp med att försvara att jag visst
var en flicka fast jag heter Kim.
Då klipper mamma av mitt hår och ger mig
denna lilla trevliga look.

Lilla gulleungen.

Familjeliv.se-mammorna säger att bebisar inte 
får eller kan sitta själva när dom är under 4 månader.

Jag säger ÄT SKIT.

:)

Letade runt i datorn och hittade
massor av gamla bloggbilder jag
knåpat ihop under mina glansdagar.

Jag är så himla duktig och snygg.

Fyra till dig och fyra till mig.

 

Bebisen charmade bilprovargubbarna och bilen gick i genom, typ.

Blogg.se-appen i min telefon kommer göra att ni kanske kommer känna er helt spyfärdiga av att behöva läsa om ALLT vi gör.
Men håll ut, snart kommer vi bli en naturlig del av er vardag.

Min Magnus har ett sånt livfullt nattliv.
Han pratar, han ställer sig upp, han klappar mig på huvudet, han viskar "i live yoous" i örat, han letar efter bebisen och annat kul.
Allt i sömnen förstås.

Väldigt gulligt, kan man tänka.
Men inatt höll mitt bröst på att lossna från kroppen.
Jag hör Magnus säga:
"MEN ÄLSKLING, DÄR KAN DU JU INTE LIGGA!!"
Jag ligger på mage och börjar skratta lite, men mitt i allt glada skratt trycker Magnus in händerna under mig, tar tag i mitt ena bröst och börjar slita.
Han tror alltså att jag ligger på bebisen.

Det gör lite ont, så jag drar Magnus i håret och förklarar tydligt att Tintin ligger i sin säng som ALLTID!

Han klappar lite på mitt huvud och säger "du vet så lite, lille vän".
Sen somnar han om.

Jag låg en stund och funderade på vad jag skaffat mig för tok till kille och kom på att jag skaffat mig världens bästa!

Gullemöh!

Varför sitter jag i en bil till Kinna nu?
Jo, för min mor är en fegis och vågar inte besikta sin bil själv.

Så nu sitter vi här,
jag och lille bebin och undrar vad vi missar på Malou efter tio idag.

Denna söndag alltså!

Gullade med bebis framtill tio.
Drog och tränade i vanlig ordning
och cyklade hem glad i hågen.

Hemma väntade två nybadade
grabbar med gott humör.

Sen gjorde vi familjegrejer,
vilket i vår familj är att bara umgås
på tre man hand.

Solen tittade fram precis i rättan tid
när jag och ida bänkade oss på ett
lugnt café i Majorna.

Nu ligger Magnus och nattar barnet och
jag måste börja med illustrationerna
till min nya bok.

Att livet kunde vara så här fantastiskt
hade jag ingen aning om.

Imorgon blir det klädshopping och ett
stycke Liza.

Fyfaen vad bra.

Är mitt inne i ett lyckorus och jag har inga
planer på att ta mig ur det.
Abstinensen skulle vara för jobbig.

Min familj, mina vänner, jag själv.
Jävla dreamteam.

Det sämsta med min bebis är
att han får mig att se större ut.

Det bästa är att han att inte
tar upp mycket plats.

Dagarna rullar på som aldrig förr!
Bebisen och jag umgås och jag
lär honom allt jag kan.
Stå, sitta, skratta, prata och sånt
som är bra att kunna i framtiden.

Vi går på SATS varje dag för att
slimma till den förstorade gravidkroppen
och det går bra!

Idag har jag blivit sms-bombad från
höger och vänster av galningar.
Men jag har turligt nog alltid fantastiska
människor som skrattar ihop med mig
när jag läser upp stolligheterna.

Jag blir så himla road av idioter som
ska framföra sina åsikter.
Sen ska det smutskastas och det ska
skrikas och det ska gormas.
Det är lite av knäppskallarnas kännetecken.
När orden tar slut så kastar man in lite
elakheter och hitte-på-dumheter.

Sen gaddas det ihop och två går emot en.
Försöker trycka in i ett hörn.
Men folk ställde sig för och tog emot pajerna
som hjältar!
Jag tog såklart ett par pajer själv
och åt upp dom (lchf-paj såklart),
sen slickade mig fint runt munnen.


Jag har ett sånt himla turligt liv.
Det var lite krokigt i början,
men jäklar vad bra det blev.
Familjen, umgänget, hemmet, allt!

Nu hänger vi alla tre i dubbelsängen
och väntar på hollywoodfruarna.
Det är hela familjens favoritprogram.
Det där med idioter och åsikter...
...skoj!

Jag är antagligen är ett hett ämne nu mot
kvällskvisten.
All publicitet är bra publicitet?
Aråå!

JAG ALLTSÅ, MUMS!

Som sista ord.
Elina, Charlie, Jessica, Magnus.
Jag är verkligen lyckligt lottad
över att ha så snygga, smarta
och fina människor som er i mitt liv.

Måste skaffa ett jobb med status,
har jag kommit på.

Viktiga saker för mig:

• Pengar
• Status
• Respekt
• Pengar
• Status
• Pengar
• Pengar

Nej.

Nu har jag läst lite mammabloggar
och tagit beslut om att jag vill
inte vara en av dom.

Det verkar hända något konstigt
med vissa som blir föräldrar.
Det slår liksom slint.

För att inte tala om dom gravida
som uppdaterar magbilder från
vecka 8.

Så från och med nu ska allt bara
handla om mig, mig, mig.

För det är trots allt jag som är den
roliga av oss två.
Bebin är såklart charmig och grann,
men där tar det stopp.

Sorry bebin men det är mammi som
är stjärnan i familjen.

Idag har vi bråkat lite.
Han ville inte som jag
och jag vill inte som han.

Han vill skrika, jag ville skratta.
Han ville vara inne, jag ville gå ut.
Han ville äta ihjäl sig, jag sa stopp.

BU-HU.

Men världens bästa radarpar löste
allt genom att mamman spelade angry birds
på högsta volym och bebin hejade på
och snuttade på napp.

Vi två alltså!