mentackskaruha

Men jisses, far och bada!

Här sitter jag i natten och kliar.
Det är myggkrig här.
Dom vinner?
Nu 25 myggbett senare smörjer jag in min kropp i alkogel.
Jag vinner!
Nu jävlar. Men fasiken vad det svider.
Och mår illa gör jag också.

Jag har köpt en ny mobil.
Jag älskar min nya mobil.
Älskar.
Man kan säga att när jag valde mellan den och en ny säng, gjorde jag ett sjuhelvetes bra val.
Kanske inte.
Men ändå!

Jag är alltså sänglös.
Men jag har ny lägenhet och jag har kaffe i min burk.
Livet är som det ska vara.

Jag har varit på barnkalas idag.
Det var skoj.
Jag hade en tvååring i knät hela kalaset.
Vi fick ha skattkartan ihop.
Det var fint.
Vi var snabbast på att hitta.
Vi var bättre än femåringarna.
Sen åt vi pannkakstårta.
Precis som det ska vara!

Eftersom jag nu tackat ja till ett av mina dagisbarns kalas,
så kommer det antagligen bli två kalas i veckan för mig nu.
Jesus!
Men är det fiskedamm så kommer jag.
För man får gooodis och leksak.
Jomenvisst.

Idag hade jag och min nya familj vårat första bråk.
Han slängde en juiceflaska på mig.
Det var galet.
Fast skoj.
Vi kommer ha kul i vårat lila kollektiv.
Han bah: "Nej, nu orkar jag inte mer...." så gick han hem.
Nu är vi glada igen.

Tänk om man skulle göra gröt en morgon...
Sen efter man ätit upp halva gröten...
Då skulle man se ett litet djur...
Så skulle man förstå att man precis ätit upp hela djurets familj och släkt...
Tänk, då skulle man väl må illa?
Ja, jag mår illa.
Helvetesjärnspik.

Det där jag sa om att det spökade.
Det var inte på skämt.
Härom dagen när jag stod runt 04:00 och fixade i köket.
Då började det stinka rakvatten i hela rummet.
Jag tog snabbt min telefon och sprang ut på altanen.
Ringde min stålmormor och var lite rädd.
Hon sa bara..."eh, luktar rakvattnet gott?"
"MEN MORMOR DET ÄR VÄL INTE DET VÄSENTLIGA", skrek jag som en galen apa.
"Nej, visst ja..eh, sååja kimmen det ääär innngggeeen fara" sa mormor väldigt oseriöst.
Man måste vara seriös.
Jag vägrade lägga på luren, så vi pratade i fyra timmar.
Sen fick jag åka hem.

Idag jobbar jag på boendet brevid och det är sjyssta bananer.
Här finns det blåbärspaj och fläskfilé.
Kaffe och dator.
Plasthandskar och mygg.
Ja, allt du behöver för en natt finns lix.


Kimmen anländer till jobbet 21:00 med sig har hon en adidasväska.
Det är ball.

Imorse när morgonpersonalen kom satt jag på trappan och rökte och var i en annan värld.
Jag hade skurit upp tummen med en osthyvel och drog skämt som ingen förstod.
Jag blev hemskickad fort.

Bussresan hem var skoj.
Jag somnade först på en farbror på buss ett.
På buss två på en snygg tjej.
Hon hade låtit mig sova för hon tyckte det såg ut som det behövdes.
Snällast.
Men jag tackade inte, jag blev nervös och sa TJARRÅ och sprang hem.
Skönt och sova tänkte jag och började steka pyttipanna.
Men eftersom illamåendet slog in så byggde jag en liten stad av maten istället.
Den blev fin.

11.oo sover.

20:15 vaknar jag.
Brevid ligger ett septemberschema som jag själv fyllt i.
I sömnen?
Kollar mobilen och ser att jag pratat med två chefer.
Nej.
Kollar smsinkorg och ser att jag även pratat med folk där.
Nej.
Då slår det mig att bussen tillbaka till jobbet avgår om fem minuter.
Panik.
Men hinner, javisst.
Men är det rätt buss?
Nej.
Haha.
Kommer till jobbet, löser av Jacob och dricker mitt morgonkaffe.
Minns då min lilla matstad därhemma.
Kommer det att lukta imorgon?
Kommer min mor bli glad när pyttipanna city finns uppstaplad på hennes soffbord?

Frågorna är många och stora.

Imorgon ska jag äntligen ta itu med mitt fågelbo till kaluffs.
Det är härligt.
Jimmy kommer och han kan bli en hjälpande hand.
Inte.
Då slutar det säkert med en förvirrad stel emofriss gjord på två burkar hårsprayer och ett kilo svart hårfärg.
Det går inte.

Flytten går av stapeln på måndag.
Du kära vän med bil kan hämta mina saker efter 12:00.
Det är 500 dvd-filmer, ett playstation och en lampa.
Det kan ordnas?

KAFFEDAX!

Jag såg en väldigt blond tjej idag.
Hon var blek också.

Då höll jag på och skrika "-HEJA FINLAND!!" och lägga krokben.

Haha, Heja Finland.
Varför sa jag inte det?
Sådär jätteglatt och käckt.
Jag kunde ha gjort tummen upp också och varit beredd med en liten finsk flagga.
En såndär liten man har på tårtor.
Jag kanske tillomed hade kunnat börja nynna på Lordi och frågat henne om närmsta sauna.
Jag kunde börjat rota i hennes väska efter vodka och frågat om Mark Levengood var hennes far.
Det hade varit snopet, speciellt om hon hade varit dansk.
 
Tossiga jag.

Nu har det varit helgen.

Världens bästa Jonna fyllde år.

Hurra Hurra Hurra.
Hon bjöd på kalas med snittar och bål.

Duktig.

Sen gick vi ut.

VAD HÄNDER INTE DÅ?

Jo, självklart ska någon tjej få ångestattackdeluxe och se demoner.

Jag klarar inte av demoner. Lägg av med demoner.

Det är inte roligt.  

Det kan vara att du har permission från sjukan och har blandat 34 olika överlevarpiller ihop med 23 screwdrivers.

Men, jag får hjälpa henne och andas och ambulansas.

Men det gick fort.

Gråt, skrik, demoner, ambulans och tjarrå!

Jag fick hundra kronor som tack för hjälpen.

Men det vet hon inte om.

Tack ändå.

Söndagen spenderades med min nya familj Andreas.

Vi samlade ihop alla småmynt som fanns i min lillasysters spargris och köpte pyttipanna.

Sen kollade vi stand-up och konstaterade att jag har någon form av självvald tourettes.

Jag gillar när man får välja själv.

Idag när jag satt i stan.

Då slog det mig helt plötsligt:

Herregud, sitter jag här med foppatofflor bland allt folk.

Nersunkad.

Värt.

Natten är över och dagspasset är på.
Jag är trött.
Jag hade min mormor i luren hela natten.
Hon kunde inte sova och jag var rädd, perfekt.
Det hände lite saker inatt.
Men inte värt att nämnas.
Typ.

Påväg till jobb2 som ligger kvarteret bort, såg jag på en asiat.
Åh, nej han kommer kasta en kaststjärna i ögat på mig, tänkte jag och fick panik.
Jag vill inte bli blind.
Blunda Kim, blunda!
Asiaten gick förbi.
Han kanske hade glömt den hemma.
Varför tänkte jag så?
Hemskt bra.
Har alla asiater kaststjärnor?
För har dom det, då är det ju inte konstigt att man blir rädd.

Jag har tre jobb nu!
Dag, natt och helger.
Försök få tag på mig nu om ni kan.
Ser du mig på stan, då är jag en där likbleka tjejen med ovårdat hår och mörka ringar under ögonen.
Men med en jävla massa pengar.

Det blir skoj.

Jag jobbade min första natt igår på ett nytt boende.

Allt kändes bra och alla somnade.

Jag städade och fixade.

Sätter mig sen vid datorn för att läsa lite aftonbladet för att jag var uttråkad till döds.

Klockan är då runt 03:00.

Jag sitter och läser om hur Sverige floppar i OS.

Då ute i korridoren hör jag hur en dörr flyger upp och någon springer mot datarummet där jag sitter.

NEJ tänker jag, någon har vaknat.

Jag går ut lugnt för att säga till att det är bara att gå och lägga sig igen.

När jag kommer ut i korridoren så är det tomt.

Konstigt.

Men det kanske var inbillning?

Jag vänder mig om för att gå tillbaka till datorn.

När jag vänder mig om ser jag i ögonvrån hur en av dörrarna är öppen.

Vem har öppnat?

Jag börjar kolla mig runt när det plötsligt springer igen.

Stegen hörs, men ingen där.

Jag stelnar. Fryser till is.

Står bara och stirrar mot den öppna dörren.

Den åker fram och tillbaka.

Det är kolsvart på inne på rummet.

Hon där inne kan inte röra sig av egen kraft.

Jag vet att jag måste ta mig till slutet av korridoren för att kolla att allt är okej.

Jag lyckas ta mig sakta dit.

Den värsta vägen jag tagit i hela mitt liv.

Jag har aldrig varit så rädd.

Sista biten springer jag in och kollar.

Tomt i rummet.

Bara hon som bor där ligger och sover.

Det är bara tre timmar kvar tills morgonpersonalen kommer, så jag börjar panikstäda hela huset.

För att tänka på annat.

Det går sådär.

Men det börjar tillslut ljusna ute och jag öppnar varenda dörr och fönster.

Börjar ta upp vårdtagarna och ger dom frukost.

Sen kommer personalen. Varav en av de är min mamma.

Jag mår dåligt.

Jag är inte riktigt säker på om jag kan berätta.

Berätta vad jag sett.

Jag vill ju inte bli tagen för en knäppis redan efter första dagen.

Försiktigt berättar jag om dörren i slutet på korridoren.

Frågar om det är vanligt att den åker upp.

Mamma kollar på mig och frågar om jag verkligen vill veta.

VILL VETA? VETA VAD?

Hon förklarar att hon inte sagt något om det här för hon visste att jag aldrig satt min fot här då och att jag behövde vikariatet.

Hon har rätt.

Sen berättar hon om att jag behöver inte vara rädd för att det var någon utanför boendet som tagit sig in, utan att det som låter och rör sig finns här inne.

Men bra, tänker jag och vill kräkas i kaffemuggen.

I rummet där dörren flög upp och stegen kom ifrån bodde det en kille som dog.

Det enda dödsfallet i huset.

Han var en glad kille, men busig.

Ibland kastar han glas och flyttar lite möbler, berättar hon.

Jag kräks.

Jag är inte den första som sett detta, men den första som han gör det inför redan första kvällen.

Tack, killen.

Efter denna omtumlande natt åker jag hem.

Sover en orolig timme och sedan sitter skärrad i soffan och glor.

Klockan går och på jobbschemat är jag uppskriven på natt igen.

Så det är bara att klä på sig och åka tillbaka.

Så nu sitter jag här, återigen i datarummet.

Klockan närmar sig 03:00 och jag vill inte vara kvar.

Men jag måste.

Jag är här nu.

Jag har jobbat varje dag i två månader.

Det är skoj.

För att slippa återberätta den här historien muntligt igen.
Så tar vi den här.

Så blev det helg.

Då ville jag gå ut, för det var längesen.

Jag skulle stannat hemma.

Jag hade en Kalle med mig på fredagen.

Han var svartsjuk. Massor.

Sen fick han sms. Massor.

Om mig. Det var inte trevligt.

Jag är tydligen inte bra. ICKE.

Dum och så är jag, sa Erik.

Erik spelar i samma band som Kalle.

Jag tyckte ju om Erik.

Det där ni sa om att jag krossar hjärtan.
Fel.

Någon Martina? kom också.

Du har knullat med Dragan, sa hon.

Haha.

Neeedu, Marit? Margit? Maran?

Det har jag inte.

Martina? Mickan? Molgan? skickade också sms till Kalle senare.

Hon visste också att jag inte var bra.

Men om hon tror på historien med Dragan så förstår jag.

Så det är okej, Mona? Mina? Morten?.

Du är förlåten.

Tina och jag har kul på lördagkvällen.

Vi går ut.

Där träffar jag en Anna.

Anna har flygit Jimmy till Stockholm.

Hon vill ha sina pengar tillbaka.

Jag är förstående och vi byter nummer.

Sen kommer Issa och Andrea.

Ihop. Det var skoj.

Dom hade pratat om mig.

Jag är tydligen opålitlig.

Säkert ful också.

Osäkra tjejer brukar säga så om andra, så ni sa säkert det också.

Issa kommer fram och talar om att hon älskar mig.

Hon tror att jag känner detsamma.

Jag försökte hålla god min och spelade med.

Nej. Varför trodde du jag gjorde det?

Du är liksom inte älskvärd.

Du är inte bra. Det är synd.

Du vet nog inte hur man gör.

Du borde fått mer kärlek som barn.
Så du hade vetat vad snäll var.
Som när du bara skaffade en Kille för han brände film och gav dig gratis film.
Som du fortfarande har kvar. För att han går och kommer som du vill.
Sen Andy?
Jag vet att jag flyttar ihop med en person som var din kompis först.
Det svider kanske?
Det kanske gör dig ledsen?
Men att börja försöka vända honom emot mig nu, det är väl lite sent?
Så låt oss bli.

Sen Andrea?

Vad gör hon?

Hon ogillar ju Issa.

Hon sitter och skrattar åt bilderna i hennes bilddagbok.

Hur tänkte du där?

Jag vet att du sa att du har för få vänner för att bli av med någon.

Även om du inte tycker om dom.

Men alltså. Egentligen är du en trevlig tjej.

Du kan få nya.

Men var lite snäll, kära du.

Det är en början.

Annars blir du ju fast med skräpet.

Det du anser vara skräp.

Ja, du vet. Dom du umgås med nu när jag inte vill.

Jag ska namedroppa senare, inte allt på en gång.

Söndagen är som en söndag.

Efter helgens bravader samlar jag ihop folk jag tycker om.

Och umgås.

Jimmy kommer och sover över på kvällen.

Han lämnar av sin sjuttonåring först såklart.

Vi kan kalla det ålderskris.

Sen blir det äntligen måndag och jag får äntligen återvända till mitt jobb.

Snart är det helg igen.

Bjud gärna in till fest, prata lite Kimmen och ha kul.

Jag vill inte att det här ska missförstås.

Jag är inte ledsen. Jag brydde mig ganska lite.

Jag tyckte mest att det var spännande hur jag kan vara så upprörande.
Jag är ju en toppentjej.
Kalasbra.
Skoj.