Min fina bild

Det är med inte alltför många tårar
jag tar farväl nu.

I tio år gav jag staden en chans.
Men göteborg kom aldrig riktigt igång.
Trög, trögre och mest trög?

Så jag har packat mitt pick och pack nu
för att ge mig ut på nya äventyr.

Dom sex första åren var bortkastad tid
(minus min lilla låtsasfulla kamrat jonna blixten)
med kir, vitt puder och idioter.
Jag hade en "bästa" kompis som hade
begåvats med havregrynsgröt till hjärna
och ett så fult inre att hitler bleknar.
Konstigt val?
Jo, men jag var femton och lite lost.
Man får vara det, det hör till.

Nu är jag arton eller hur det nu var och
bitarna har hamnat på plats.
Det vackraste pusslet i världen,
kan man verkligen säga.

Det är inte mycket jag kommer sakna,
det ska vara dom nära och kära då.
Ni är inte många, men ni är fantastiskt bra.

Bilen rullar innan det blir tisdag.
Bilen som är fylld med halva mitt liv,
andra halvan står i svarta sopsäckar
på Marconigatan.
Det fick liksom inte plats.
Men nu har jag rum för nytt.

Du kanske är välkommen att fylla upp?

Tacklista:
Jag vill tacka mamma för att du har
lurat i mig att jag är bäst.
Det är en bra känsla!

Jag vill tacka pappa för att du...
...nä, jag bara skoja.
Jag har ju ingen.

Jag vill tacka gud för att du
inte finns, vilket har gjort mig
så himla stark, fin och sjävständig.

Sen vill jag tacka alla som jag älskar (tack kim).
Jag nämner såklart inga namn (kim),
då glöms bara en och så ska den
hålla på och sura och skicka otrevliga sms.
Typiskt!

Hatlista:
Kaninen.
Du bara förstör och håller på.
Förresten luktar ditt kiss jävligt äckligt,
du borde kolla upp det.

Men torka tårarna nu, hjärtegullor.
För bloggen lever vidare,
den kommer bara sakta men
säkert börja tala ett annat språk.

Jag älskar dig!
Ciao!

"Bryt upp, bryt upp!
Den stora dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr."







Just nu är det extra tungt.
Jag har smärta.

Den värsta smärtan.
Den som inte syns,
men känns.
Nej, inte ångest!
Skärp er.

Det är i pannan.
Hela pannan är öm och skadad.
Men varför syns det inte?
Jo, för att det är ett hudfärgsmärke.
Det är det mest hemska märket man kan ha.

Jag vet inte hur jag fick så ont,
men det kan ha att göra med
att jag gick in med huvudet före
i en lyckstolpe igår natt.

Aj.




Ibland undrar jag lite över Astrid.
Astrid "Tokfia" Lindgren.

Hur tänkte hon?
Var hon sjuk?
Maskrosbarn?
Fanns hon på riktigt?
Morfinist?


Pippi Långstrump:

Världens starkaste flicka som
bor med häst och apa.
Har en död ängel till mamma
och en negerkung till pappa.
Okej?
Hon äter piller så hon inte "ska bliva stur".
Pippi knarkar.

Karlsson på taket:

Tjock liten minifarbror helt
utan hjärta.
Inga föräldrar, men kom till ändå.
Girig och dum, snål och ful.
Han kan flyga, säger Lillebror...
...men ingen annan ser.
Lillebror knarkar.

Rasmus på luffen:

Inga föräldrar.
Lever på gatan och
livnär sig på att tigga
ihop med en väldigt
mycket äldre man.
Rasmus måste börja knarka.

Alla barn i Bullerbyn:

Oj, helt plötsligt så är det
så mycket föräldrar att man
knappt vet ut eller in.
Allt eller inget!
Va?
Inget knark och ingen misär?
Jag tror någon annan skrivit boken.









du har inte rent mjöl i näsan om du ser detta flyga förbi på himlen.

Jag och Mammi skulle handla middag.
Vi gick runt på affären och funderade...
Inget i matväg föll oss i smaken förutom
det som fanns på chipshyllan.

Ett halvt kilo chips fick det bli.
Med dip, massor av dip.

 När vi kom hem så hällde jag upp i skål
och Mammi gick på toaletten.

När hon var borta (5 min) så hann
jag äta halva innehållet själv.
Menvagörjag?
När hon kom tillbaka undrade hon varför jag inte hällt
upp alla chipsen på en gång.
Eh...jorusatteh?
Så tog hon tre chips och satte sig vid datorn.
Då!
Då åt jag upp resten.

Man kan säga att jag tryckte i mig alla själv,
så kan man säga...för så var det!
Äcklig!

Efteråt var jag tvungen att ta av mig kläderna,
jag hade redan vuxit ur dom.
Byxorna var två storlekar för små och tröjan
bara rullade upp för chipsvalkarna och
satte sig snyggt under tuttarna,
Så där som på ett riktigt fett fetto.
Åfy!

Jag satte klockan på 06.00 för
att kunna vandra av mig några gram
med en härlig powerwalk...


...men när klockan ringde på morgonen
var jag precis lika fet som kvällen innan
och kunde inte ta mig ur soffan.
Lyftkran, nån?

Man kan inte promenera med
300 kilos övervikt.
Det går inte.

S K Ö N T !
För jag har aldrig tyckt om att gå ändå!


Alltså jag vet att man inte ska skratta.
Man får inte!

Men att höra på radion om hur det
just nu står 5500 arga thailändska
bärplockare och demonstrarar i Luleå,
var sannerligen väldigt skoj!

Dom kommer inte hem.
För det fanns inga bär att plocka.

Haha.





...fast det var en gång.
En liten jävla gång!
Men oj, vad fel jag hade.

Marilyn Manson var då för mig
en rätt ball snubbe.
"Då", betyder åtta år sen.

Det fanns en låt som jag
aldrig riktigt förstod dock.
Alltså, den var ju fin och så.
Men...sjunga om mat?

Jag var med likasinnade vänner
en kväll och vi sjöng med i musiken.
Jag vrålar ihop med Marilyn:
"-I know its the last potatooo!"

Allt stannar upp!

Kim, vad sjöng du?
Eh.
Jag sjöng om den sista potatisen?
Alla skrattade rått.
Himlade med ögonen.
Alltså jag himlade också!
Jag tyckte också det var konstigt.

Men det var inte så konstigt,
det var jag som var konstig
för han sjöng ju:
"-The last day on earth".
och det förklarades tydligt för på
ett sådär elakt skrattandes tjejsätt.
Oj.
Jag var inte cool.

Det var sista gången jag hade fel,
det bestämde jag efter att rodnaden lagt sig.
Sista gången!

Och inga fel har jag haft sen dess,
även om jag en gång trodde att Sverige
var 1500 mil långt...
... men det räknas ju inte ens.





Jag vill att du ska se
det här när du vaknar.
Jag vill att du ska veta vilken
otrolig människa du är.

Hur du alltid kommer med
fina ord och får en att må bra.
Hur du alltid tycker jag är vacker
(säger att du tycker det)
fast man knappt kan ursklija
vad som är fram eller bak.
Snäll!
Typiskt dig.

Det är fantastiskt att få ha dig
i mitt liv och jag önskar att jag
kunde packa ner dig i en väska,
för att sen ha dig med mig till Oslo.
Men det går ju inte.
Alltså inte för att du är tjock och
inte får plats i väskor!
Utan för att du studerar såklart.

Jag blir glad när jag märker att
du blir stolt på riktigt när jag gör
något bra.
Det är inte bara en klapp på axeln,
utan känslorna bara ramlar ur dig.
Lipsill.

Jag hoppas att jag ger dig lika mycket
som du ger mig:

Som när jag följde med dig på juggefest utan att
gnälla.

Eller när du fick låna mina skor för att gå i skogen,
för att jag tyckte vårt fett skulle komma i rullning.
Sen när du ville jogga så fick jag plötslig astma, syyynd.

När jag åkte med dig till din morfar ute på
den Ungerska landsbygden och inte alls
hatade den där otroligt otrevliga hunden och
hoppade runt och skrek likt en liten töntig tjej.

Eller kanske när du fått hem ett ligg efter
en svettig natt på klubb och jag skulle ha korvmacka.
Du minns att jag tappade korven och ramlade runt
i mörkret och undrar "-were is my korv?".
Jag ramlade och råkade hamna i gränsle över ditt sex.
Jag lovar att jag råkade!

Allt detta har jag gjort med kärlek.
Kärlek och lite palinka.


Sen vill jag såklart säga förlåt för att
du fick sitta och glo på mig på jobbet
i somras för att få umgås lite.
Tänk att du kom,
fast du var livrädd hela natten.
Åh, fantastiskt.

Men jag ville som sagt bara att
du skulle få veta att du är toppen.
Jag tror inte du får höra det så
ofta som du borde.


szeretlek!




Kim Kennegård hjärta Josefin Laszlo.
Det finns en man med liten pick.

Vill man prata med honom?
Näe inte direkt, va?

Han stör min fantasibild av att alla
penisar i världen är minst 23 cm.

Om jag hade haft en minipenis hade jag inte fotograferat.
Jag hade tryckt upp den och kallat mig flicka.


En liten trevlig konversation:

mentackskaruha:
du stör mig.

minipenisen:
ursäkta då.

mentackskaruha:
här ursäktas ingenting.

din bild kan vara nominerad till årets fulaste?
oj, det var den.
du vann.


minipenisen:
vad trevligt att få vinna någongång :)

mentackskaruha:
gratulerar, du har vunnit en kondom i strl: XXL.





Du kanske tror att jag har det
tråkigt på mina ensliga kvällar?

Oj, vad fel du har!

Livet leker.
Ja, det är tamefan mig en fest
24/7 all year long liksom.

Fantastiskt!



Men fet dag!

Dagen började med ett svettigt
träningspass på världens tokigaste gym.
Älska tanten som tränade i badkläder.
Att titta på skumpiga tant-tuttar får faktiskt tiden att
gå fortare när man sitter på en motionscykel.
Tack!

Efter blev jag bjuden på grekiskt
av en underbar kvinna!

Inte nog med det!

På kvällen var det rödvin och youtube
med en annan härlig dam.
Vi drog ut och kollade läget på stan.
Åh, herregud!

Jag vet inte vad som var värst?

Det utvecklingstörda plåstret som 
nån hade dragit med sig?
Killen som såg ut som en härlig
mix av en ful liten gris och Karlsson på taket?
Ynglingen som var 22 men såg ut som 43
och påminde starkt om Svullo?

Alla ville ligga.
Haha!

Det jag vet dock är att jag och Karolina
var fantastiska!

FETTO!


Hej.

Är det någon som vill veta exakt hur
mycket vatten man får på sin vänstra
handled när man duschar?

Åh, fråga min klocka som envisas
med att sitta kvar på armen när
jag ska göra mig ren.

Är det någon som vill veta exakt hur
det känns att snurra runt i en tvättmaskin?

Åh, fråga min mobiltelefon som envisas
med att ligga kvar i ett klädesplagg och lura.

Jag förstår inte varför mina icke vattentäta
pinaler dras så till vatten.
Det är ju inte bra för dom?

Självdestruktivt, tycker jag.

Eller är det en flykt till en bättre ägare?
Det finns ingen bättre ägare!

Åfy!




Folk undrar:

Kim, hur kan du av att vara så rolig
hela tiden i din blogg?

Ja, hörrni.

Det handlar nog mycket om min
sjukt avslappnade bloggstil.

Ett ben på vardera sida av skärmen
och sen är det bara att tuta och köra!


Idag fick man allt ta sig till ett
postkontor för att inkassera
belöning för att man bjussar på skratt.

Jag älskar paket.
Nästan så mycket att jag
steppade in till postdamen.

"-Du damen, langa fram paketet!"

Hon tittade surt på min gåva och
frågade vad mentackskaruha skulle betyda.
Va?
Haru inget internet eller?

Över en kopp kaffe rev jag upp
presenten och staplade upp väska
efter väska.

Det var väldigt rart.
Jag uppskattar det mer än
Babben är snuskig.

Tack!


Jag vet att jag skryter ibland.
Om hur söt jag är.
Om hur bra jag är.
Om hur smart jag är.
OM HUR ROLIG JAG ÄR!

Jag vet allt detta.
Men ibland måste det bara få komma ut.

Man får vädra sig.
Då menar jag inte fisa på bussen!
Man får säga att man är bra.

Därför blev jag så himla glad
när jag läste gårdagens Metro.
Världens stoltaste ligg.

Det gillar vi.
Tummen upp för tjejen som fick ligga
och blev så glad, att allt hon lärt sig
på sexualkunskapen var ett minne blott.

Hejdå förstånd.
Hej bebis.




Här ser ni vinnaren av 50 kr.
Snacka om att välja rätt trisslott.

Först trodde jag inte att det var sant.
Men efter ha kontrollerat den 3 gånger
så förstod jag att jag faktiskt vunnit!!

Man kan verkligen säga att
jag är en tursam flicka.



ere sant? ere verkligen sant?!?!

Det är lite den här som gäller idag va?

Theophilus London - Always Love You

Åh, jag älskar min musik.
Älskar.

Ni skulle bara se mig flyga förbi
med en cigarett i mungipan och
skakandes på rumpan.

Det är en syn man sent glömmer.
Aldrig glömmer?
En syn jag själv tycker är fantastisk!


Men dagen har inte bara varit underbar.
Jag var nämligen med om något hemskt.
Det var en mamma som satt och halsade
starköl i lekpaken ihop med sin lilla bebis.
Man får inte!
Jag gav henne blicken.
The blick.
Hon frågade vad jag glodde på.
Men dum?
En apa som liknar dig?
Jag skulle precis kavla upp armarna
och läxa upp den lilla alkoholnissen...

....när jag såg att det fanns en hund.
Jag vände om fort och knep ihop ögonen
måtte jag bara inte vandra in i stolpen.
Nä, jag klarade mig.
Sen sprang jag snabbare än batmobilen
och hoppade på närmsta buss.
Jag kunde ha dött!

Vilken dag!
Men jag lever.

Theophilus London sjunger igen
och rumpan har satts i skakning.

Jag längtar till morgondagen.
Jag vill ut på nya äventyr.

Vi hörs då.


Som nynorsk har jag tänkt
lite på en viktig sak.

Hur stor är genomsnittspenisen i Norge?

Tacksam för svar!



Jag duschar på jobbet.
Jag får skrubba och hålla på.
Gymsvett är alltid lite extra
mödosamt att bli av med.
Men tillslut blir jag ren, fin och svettfri.

Jag tar mig diskret från dusch
till toaletten.
Ska precis spackla över
det som inte ska synas.

Då har det som inte får hända hänt!

Sminket?
Var är du?
Inte här och inte där.

Jag måste jobba oretuscherad.
Mina kollegor får se den nakna sanningen.

Ingen skrattar?
Ingen pekar?
Varför kastar ingen sten?

Jag hade kastat.



Idag efter att ha tränat som den
tokigaste tokan i staden ihop
med en lika tokig kollega,
så skjutsade vi hem hennes
sjuttonåriga son.

Jag pratade negerpenisar.
Kollega hängde på.
Herregud, vad sjuttonåringar kan skämmas.
Varför skäms ni?
Han ba: "-Maamaaaaa, sluuutaarååå!
Nä, hon kan inte sluta för hennes
nya kompis heter Kimpa och man blir sån då!
Frispråkig och ful i mun.
Du älskar det!

Jag ville ju bara få fram att jag inte säger
negerboll för att det får bollen att
låta äcklig.
Sen skulle jag i samma veva få fram
att jag inte var rasist.
Så det blev ett:
"-Jag gillar inte negerbollar, men
negerpenisar verkar härliga!"


Det var mitt antirasistiska för dagen.

Fortsätter jag med denna härliga attityd
så är jag snart president i Afrika!