Okej.

Avloppet i köket fixades.
Jag trodde att lugnet var här
för att stanna...

...men efter att ha kissat, torkat
och sen spolat började det bubbla
konstigt ur brunnen där vattnet åker
ner när man tvättat sin kropp!

Det bubblade och lät underligt
och golvet fylldes sakta med brunt
vatten.
Lukten var död och paniken steg.

Jag spolade igen.

Då händer det!

Det börjar spruta upp hela bajskorvar.
På hela golvet flöt allas bajskorvar omkring.
Grannarnas, mina egna, ALLAS!

Jag dog lite på insidan.

Jag har städat, fixat, spytt och gjort rent
under hysteriskt skratt med tårar.

Bajs överallt.
det blir inte mycket roligare än så.


Jag sitter och bloggsöker mig själv.
Försökte hitta lite rara ord.

Fann en hel del.
Alltså miljoner.

Men dom absolut orden bästa var:

http://www.heyiamroger.com/2010/01/tips-fran-coachen.html

Ruttet att jag har levt livet utan
att uppdatera alla!

Skamligt till och med.
Åfy!

Det är bara så att jag flyttade till (typ) Avenyn
och jag har haft värsta problemen med avloppet.

Försök själv att blogga när det bubblar upp
något som påminner om svart potatismos
och luktar som en död katt antagligen luktar.
Alltså om den varit död några år och glömts
kvar i solen.

Imorgon kommer en sån där avloppsfixare
och då vill jag komma tillbaka.

Jag har saknat paint och uppmärksamheten.

Läs igen:

http://www.heyiamroger.com/2010/01/tips-fran-coachen.html

Sist men inte minst...
...så att ni inte glömmer:




Efter veckor av rollspel vet jag
knappt vem jag är längre.

Egentligen vet jag ju att jag
inte är en trettonårig skolflicka
med lesbiska fantasier...

...men verkligheten har inte
riktigt hunnit ikapp.

Nej, snart ska jag göra matteläxan
och snällt be om lite oboy.



Hoppsan!

Nu har jag varit borta igen,
men jag har flyttat.

Det har tagit mig tre dagar
att klara av att gå in i köket
och stanna där.

Kökets väggar har liksom skrämt
livet ur mig varje gång.

Men sen kom Ida.
Hon skrattade glatt och sa
att jag hade ett roligt kök.

Roligt?

Ja, det är nog det roligaste köket
i hela Sverige.

Nu står jag och gör kaffe skrattandes
och vill aldrig gå där ifrån.

Allt är nu på plats och jag är
för hundrade gången i år redo
att börja blogga igen.

Men först ska jag sätta mig på
takterassen och läsa min fina
vän Elinas blogg.

Roligt: