Min fina bild

Minst en gång om dagen så funderar
jag över min hårfärg.

Svart känns liksom inte så hippt?

Så jag byter lite då och då,
men det slutar ändå alltid med svart.
Det är att kasta pengar i sjön.

Nu har jag äntligen kommit på ett
sätt att behålla mina pengar och hårfärg.

Jag har en bild.
En bild som jag kan kolla på när
jag får nya tokiga hår-ideér.

Den visar VÄLDIGT tydligt att
svart är helt min grej.







När man precis levt sig in i rollen
som en patetisk arbetslös
(slutat ta hand om sin hygien och vant sig med lukten).

Ja, vad häder då?
Jo, då vill dom att man ska komma
och briljera på ny arbetsplats.
Typiskt!

Men detta är på torsdag.
Så det är ingen stress.

Jag kan fortsätta leka med min dator
och bara vara.
Mums.

Jag ska skriva en bok för
ett stort bokförlag också,
den borde nog vara klar vid det här laget?
Jag kommer få skäll.

Men jag har ju lite viktigare saker för mig
än att bli en rik och älskad författare:



Ser du inte hur fantastiskt snygg jag är?
Då är du blind.




För någon natt sen så frågade en man mig
om jag hade en bild till hans trettioårs-fest.
Konstigt fråga.

Men snäll som jag är så gjorde jag en.
Självklart i paint eftersom jag ÄGER i detta
lilla älskvärda program.

Om jag är nöjd?
Nä, jag blir aldrig riktigt nöjd.
Dessutom blev det ju ingen skrattfest
av underverket.
Men killen som fyller är för seriös för
att skratta åt det jag hade velat måla.
Snoppar och sånt.

Detta tog mig tre timmar.
Jag är helt färdig som människa nu.
Jag har pumpat konstnärlig talang
på övertid och behöver nu ta mig
en liten paus och det ska jag göra
ihop med bästa Fredrik Skavlan.




Det är fredagkväll hos Familjen Kennegård.
Alla ska mysa till Idol.

Det slutar med att Alex sitter vid datorn.
Mamma sitter och fnittrar i telefonen med fantastiska MNK.

Jag?
Ja, jag sitter och myser i soffan som det var bestämt.
Ensam.

Så jag sjunger med lite extra högt.
Okej, jag skriker.

Ingen reagerar.

Så jag drar på mig en blöja och har som hatt.
Jag ser ut som en bagare, det är skoj.
Jag har såklart även mina låtsasglasögon.

Alex stannar då upp och ser mig.
Äntligen!

Hon kollar granskande och säger till slut:

-Kim, snälla du. Ta av dig dom där löjliga glasögonen.
Du ser verkligen inte klok ut
.

MEN HERREGUD UNGE,
JAG HAR JU EN BLÖJA PÅ HUVUDET?!?!




Mor: -Kiiiiiiiiiiim, kom! Du måste verkligen höra på det här!!

Kim: -Jaha?

Mor: -Kim, lyssna nu alltså...Mia är verkligen så himla intelligent!!

Mia Törnblom: -Jag tror att oro är ränta du tar ut...blabla...morgondagens bekymmer.

Kim: -Men Mamma, vad menade hon egentligen?

Mor: -Jag har iiingen aniing, men det är så jävla smart!!

Haha.




Eniro, skärpning!
Dom vill ha min adress?

Det står klart och tydligt att
jag är en globetrotter.

Alltså.
Jag är alltid på resande fot.
Eller så vill jag bara inte ha
oväntat besök?
Mycket möjligt.

Kim Kennegård:

Titel: Författare/Bloggerska/Globetrotter
Jobbar på: Boken/Internet/Världen

Klockrent.



Det som är lite obehagligt med min nya kamera
är jag ser precis ut som i verkligheten i den,
hur mycket jag än bänder och vrider.

Min förra trollade bort alla skavanker,
men det är ju bara falsk maknadsföring?

Men jag tycker det är fantastiskt,
för verkligheten var faktiskt mer än okej.




Jag tog mig till studievägledaren.
Förklädd i mina låtsasglasögon.
Fantastiskt snygg...
...så det var en man som tog sig an mig.

Han var från Stockholm.
Tur, för vi förstod varandra.
Han tyckte inte heller att Avenyn var
en fantastisk plats att strosa på.

Han sa åt mig att läsa på folkhögskola i huvudstaden
med en teater och konstnärlig inriktning.
Gubben måste verkligen ha sett mina paintbilder
och youtubeklipp!

På stället var det jag och 56 invandrare.
Jag blev mottagen bäst.
Det var fult.
Bra för mig.
Men fult.

Jag fick ta hand om en liten brun bebis.
Bebisens mamma gav henne till mig.
Som tur var kom hon och tog tillbaka det.
Jag har liksom inte plats för ett barn i famnen,
nu när jag ska klättra upp för karriärs-stegen.
Då kan man ju ramla ner!

Men sen vill jag också ha ett brunt barn.
Jag vill köpa ett!
Typiskt mig och Madonna.



Jag har en ny bästa vän, Mr. Web Camera.

Gråta över spilld mjölk?
Nä, det finns ju litervis kvar
i kossorna på bondgården.




seriös tjej

Idag har jag ritat Charlie.
Jag är inte hennes bästa kompis.

Men hon är min.

Eftersom hon inte älskar mig mest,
så gjorde henne lite extra ful.
Det kändes bra.

Det kan du ha, Tjock-Charlie!




Varför skulle någon vilja veta mitt dags-schema?

Okej:

12:00 Ringa på jobb
13:00 Träna med Edla
16:00 Flytta saker med en bil och släp
19:00 Tvätta på ett hemligt ställe
20:00 Möblera
22:00 Duscha
22:30 Ha på sig rena kläder
22:35 Skriva på boken
23:00 Somna ihop med svtplay

Okej?

Jag har under tre dagar umgåtts med fantastiska
människor.
Fantastiska.
Fröken Holm, Seija, Emely, Äddla och Charlie.
Ja, det har jag också gjort.

Vad kan jag mer berätta...

...jo!
Jag flyttar till Stockholm nu.
Hört den förrut?
Åh, jag är en sån globetrotter!
Flyttar hit och dit.
Fångar dagen.
Seize the day.

Kim Kennegård ska nämligen bli dokumentärfilmare.
Bara sådär!
Jag ska vara bakom kameran, inte framför.
Jag ska ge plats åt andra människor.
Snäll!
Typiskt mig.

Idag skulle jag på studierådgivning.
Det gick inte, det går inte!
När jag vaknade så hade min mun växt till sig.
Läpparna är gigantiska och plutet ser bara löjligt ut.
Imorgon har dom säkert lagt sig till rätta igen.
Fast då får jag hitta på en ny ursäkt till att inte gå.

Nä, plikten kallar.

Josefin! Resa bokad.
Kändisfest på nyårsafton, it is!


Tråkigt inlägg förtjänar  stel toalettbild.


...eller så var det en liten syster?


Fantastiska tråkiga videoklipp finns på min dator.
På den gamla alltså.
Nu är det nya tider och jag har en ny datamaskin.

Inbyggd webcam?
Ja.

Så "dagens videoblogg" kommer alltså att börja dyka upp.
Jubel?
Såklart!


Nu kommer jag äntligen få visa upp min garderob och
visa mina läppstiftsinköp, mums.
Och jag har många läppstift,
för utan kladd på munnen känner jag mig:
exposed, naken, rädd och nervös.

Imorgon börjar vi!


Jag ska aldrig mer dricka alkohol.



Motstånd.
Varför allt detta motstånd?
Göteborg, Göteborg.
Ni kunde ju lika gärna försöka hänga mig.
Men jag är hal, halare än ålen.
Försök med någon annan och
ni är inte välkomna åter!
Dörren stängdes där.

Jag är tillbaka.
Redo för helt nya äventyr.
Lite motstånd känns i dagsläget vara precis
vad jag kanske behöver?
Alla jobbar bättre med press i ryggen?

Det märker vi.

Nu har jag provat Oslo.
Nu vill jag prova mer.
Jag vill se allt.

Nu ska jag sakta men säkert bygga upp
det jag råkade rasera i en vag stund av sinnesförvirring.
Mitt liv.
Men jag är en mästare på lego,
så detta ska inte vara några problem.

Folk gnäller för mycket i dagsläget.
Men det finns inte tid och plats för det.
Munnen ska ju tralla och vara glad!

Jag drömde i natt att jag bodde i Gamla stan.
Det var konstigt.
Men antagligen blir det så.
För en gång drömde jag att jag missade bussen
och det har ju hänt många gånger efter det?
Sanndrömmar!

Nä, nu ska jag ut på en liten resa.
Typiskt mig!






Nu ger jag er bilden som förhoppningsvis
säger mer än tusen ord.
Ni får alltså tänka själva idag.

Lite som en rebus.



Jag borde svälja stoltheten och ta
mitt pick och pack och flytta hem.

Men jag är ju inte ens hungrig?


rosa tröja och inte hungrig? troligt.