Det knackade på dörren mitt
i tvtittandet.
Så oförskämt!
Det var trummisen från
kända Troublemakers.
När jag var femton år
var jag och den killen
ett älskande par.
Det var då.
Nu är nu.
Jag låter Magnus få skriva
några ord:
Jag hade min chans idag att få berätta mitt bästa practical-joke live
i radion, men när jag ringer till radion svarar ett trött kärring: Liseberg. Vadå Liseberg?
Vart har jag ringt undrar jag, Liseberg svarar hon och tyckte säkert att jag fattade trögt.
Hur svårt kan det vara att uppfatta ett telefonnummer som ständigt upprepas i radion,
den trötta kärringen hade kanske rätt.
Det blev ingen rolig historia, synd för er.
Men jag skulle ju också promota Kims och mitt kommande tv-program,
men det blev ju inget med det heller.
Typisk måndag.
Förresten Kim min bästa kompis.
Rolig, snygg och smart, man kan inte vara på dåligt humör i hennes sällskap.
Jag funderar på att kanske sälja henne på burk och lansera som ett nytt glädjepiller.
//Troublemakerstrummisen
