Min fina bild


Dagarna rullar på som aldrig förr!
Bebisen och jag umgås och jag
lär honom allt jag kan.
Stå, sitta, skratta, prata och sånt
som är bra att kunna i framtiden.

Vi går på SATS varje dag för att
slimma till den förstorade gravidkroppen
och det går bra!

Idag har jag blivit sms-bombad från
höger och vänster av galningar.
Men jag har turligt nog alltid fantastiska
människor som skrattar ihop med mig
när jag läser upp stolligheterna.

Jag blir så himla road av idioter som
ska framföra sina åsikter.
Sen ska det smutskastas och det ska
skrikas och det ska gormas.
Det är lite av knäppskallarnas kännetecken.
När orden tar slut så kastar man in lite
elakheter och hitte-på-dumheter.

Sen gaddas det ihop och två går emot en.
Försöker trycka in i ett hörn.
Men folk ställde sig för och tog emot pajerna
som hjältar!
Jag tog såklart ett par pajer själv
och åt upp dom (lchf-paj såklart),
sen slickade mig fint runt munnen.


Jag har ett sånt himla turligt liv.
Det var lite krokigt i början,
men jäklar vad bra det blev.
Familjen, umgänget, hemmet, allt!

Nu hänger vi alla tre i dubbelsängen
och väntar på hollywoodfruarna.
Det är hela familjens favoritprogram.
Det där med idioter och åsikter...
...skoj!

Jag är antagligen är ett hett ämne nu mot
kvällskvisten.
All publicitet är bra publicitet?
Aråå!

JAG ALLTSÅ, MUMS!

Som sista ord.
Elina, Charlie, Jessica, Magnus.
Jag är verkligen lyckligt lottad
över att ha så snygga, smarta
och fina människor som er i mitt liv.




You cant touch me, nanananaa!

Måste skaffa ett jobb med status,
har jag kommit på.

Viktiga saker för mig:
  • Pengar
  • Status
  • Respekt
  • Pengar
  • Status
  • Pengar
  • Pengar



Nej.

Nu har jag läst lite mammabloggar
och tagit beslut om att jag vill
inte vara en av dom.

Det verkar hända något konstigt
med vissa som blir föräldrar.
Det slår liksom slint.

För att inte tala om dom gravida
som uppdaterar magbilder från
vecka 8.

Så från och med nu ska allt bara
handla om mig, mig, mig.

För det är trots allt jag som är den
roliga av oss två.
Bebin är såklart charmig och grann,
men där tar det stopp.

Sorry bebin men det är mammi som
är stjärnan i familjen.




Idag har vi bråkat lite.
Han ville inte som jag
och jag vill inte som han.

Han vill skrika, jag ville skratta.
Han ville vara inne, jag ville gå ut.
Han ville äta ihjäl sig, jag sa stopp.

BU-HU.

Men världens bästa radarpar löste
allt genom att mamman spelade angry birds
på högsta volym och bebin hejade på
och snuttade på napp.

Vi två alltså!

Sura lite.



Sura lite till.



Pussa lite på surbebis.



Bebin kommer på att den älskar sin mamma och pussar tillbaka.



Klappar lite på kinden och ber om ursäkt för att den skrikit utan anledning.



Sams och bästisar igen.



Lycklig bebi!

...10 miljoner eller högstbjudande.





Tintin Kingstons första mästerverk.


Jag har fått en bebis som inte
bara är söt som socker,
utan en liten snäll glad prick också.

Låter man honom bara vakna sin takt,
så har man en godisunge hela dagen.

Han somnar 21 och vaknar 09.
Inte vaknat och skrikit en enda natt.
Inte på hela 3 månader, 1 vecka och tre dagar.

Trots detta,
kan jag ibland bli så trött
på att ha en liten bebis som ständigt
vill ha min uppmärksamhet.

Jag är verkligen bortskämd.

Kolikbarnsföräldrar eller föräldrar till
sjuka barn är verkligen hjältar.
Alla som kämpar på, står ut
och inte ger vika för något.
Hjältar,

Jag borde nästan skämmas för
att jag ibland säger att det
faktiskt är jobbigt att ha en bebis.
Jag har det inte jobbigt,
inte ens lite.

Jag, Magnus och Tintin har det
så förbannat bra.

Jag ska aldrig mer klaga.
Typ.





Men innan jag drar på skoj,
så vill jag visa er en grej.

Jag vill visa er hur
fantastiskt bra jag är
på att baka bebisar.

Sen hur fantastiskt
bra jag är på att
fortsätta baka dom
på utsidan.

Det var allt.






1 vecka och 13 veckor.


Idag ska vi på vår första kräftskiva,
det är med hög förväntan.

Eller snarare,
det var hög förväntan.

Jag och Magnus kom en timme
försent till kräftaffären och
alkoholaffären.

Det är så himla typiskt oss.
Precis som när vi skulle dra
till förlossningen.
Vi hade en bebibody och inget mer.
Jag födde alltså naken i uggs

Framförhålling är så jävla ohippt.
Vi tar dagen som den kommer.

Nu ska lilla björnen skjutsa oss
långt ut på landet ihop med sin mormor.

Dax att bli aprak.




Ge mig mat.
Sjung för mig.
Låt mig flyga.
Bär mig.
Lär mig.
Byt min blöja.
Låt mig kissa på din tröja en gång till.
Lufta mig.
Killa mig i håret.
Se mig.
Säg sådär roligt igen.
Massera min mage.
Hjälp mig bajsa.
Vänd mig på mage.
Vänd mig på rygg.
Sätt mig upp.
Jag vill stå.
Natta mig.

Man hör verkligen att
det är min lilla son.

Vi vill så lika här i livet.









Tänk att man kan göra
sig sin egen bästis?

Jag har receptet.
Men med tanke på alla
små moraltanter därute,
så hoppar vi det.

Du får komma på det själv.






Först skriver jag ett inlägg om
hur jag klivit av scenen och
att det känns så himla bra att
det inte bara är jag som är i fokus...

...en timme efter knäpper jag
av detta kort.



 


Picture it:

Sen du föddes har allt kretsat kring dig.
Du har levt i en värld där du haft
huvudrollen och alla andra har bara
varit statister som funnits i bakgrunden.

Det har varit drama, thriller, komedi och skräck.
Men du har tacklat varenda scen och replik
utmärkt.
And the Oscar goes to MIG MIG MIG.

På dagis var du helt säker på att du var Jesus
och talade gärna om det för dina små knattar
till vänner.
Killarna försökte alltid få dig att vara April
när ni skulle leka Turtles.
Men efter en lång diskussion så fick du
vara dig själv, Jesus.

Du har alltid ansett att få vara din vän är en
jävla ära.

Sen helt plötsligt föder denna stjärna ut
en liten 3,4 kilos klump och helt plötsligt
är det dags att kliva av scenen och låta
någon annan ta plats.

Skulle kunna vara  en riktigt ångestfylld
skräckupplevelse, eller hur?

Men FYHELVETESFANSJÄVLARIHELVETE vad
härligt fantastiskt underbart det var.

Jag älskar dig så mycket att om någon
skulle erbjuda mig 23 triljoner för dig
hade jag sagt nej.





Idag tvingades jag till något hemskt.
Åka bil i 45 minuter!

Igår tog jag med mig familjen ut
på landet, så hur mycket jag än
stonkade och stönade (negativt alltså)
så hade jag inget val.

ÄÄÄR VIII FRAMMEE SNAAART???
JAAAG ÄÄÄR TÖÖRSTIIIG!!!
KIIIISSPAAAAUS!!!
HUNGRIIIG NU NUU NUUU!!!
DUMMA DUMMA ER!

Jag körde hela registret för
att få bilen att vända och åka hem.
Men Magnus bara tittade rart och
förklarade med sin mjukaste röst
att det skulle minsann bli trevligt.

MEN ÅÅÅÅÅ!
ÄÄÄR VIIII FRAAAMME NUUDÅÅÅ?
(fem minuter efter att vi lämnat
våran parkering)

Sen kom vi fram och jag hade trevligast,
så himla onödigt gnäll.

På vägen hem bad jag om ursäkt.
Då Magnus kontrar med att han inte
ens märkt att jag klagat...

...va?

Jag är verkligen vara en riktig
toppentjej.

Inte ens när jag lägger i högsta
gnällväxeln, så är jag jobbig.

I mitt nästa liv ska jag leta upp
mig och bjuda ut mig på dejt.
Hoppas vi får barn.



Nänä vakna inte då.

Jag drar in på toaletten och
färgar mitt svarta hår ljusare
istället för att ligga här och vänta.

När ni vaknar kommer mamman
vara orange-röd-brun-vit-hårig.
Ert fel.

Ska bara krångla mig ur Magnus
kram och försöka få honom släppa
min öronsnibb.



Jag önskar att jag inte hade legat
kvar i sängen till 12 igår.
Jag önskar att jag inte vägrat
familjen att se film.

...för idag är det ingen
som lyssnar på mig.



Klockan är över 11 och Magnus
försöker slita upp oss ur sängen.

Han försöker få oss att se film.
Han vill att vi ska kolla på Johnny Depp,
igen.

Men näää.
Vi har det bra i sängen,
tack ändå!




Alltså tro mig när jag säger
att jag försöker hålla tillbaka
allt snack om bebisen.

Men det går inte.
Han kom liksom ut ur
mitt allra heligaste.
Den lilla perfekta människan
gjorde jag i min livmoder.
Jag jag jag.
Bebis bebis bebis.

Jag tycker om min bebis
så mycket att jag ibland
bara vill släppa allt
och bara springa med
huvudet rakt in i väggen.

Ibland måste man nästan hejda
sig så man inte knycklar ihop
bebisen, som den store killen
i möss och människor gjorde
med dom gulliga mössen.

Men jag kan hejda mig.
För jag är så jävla bra.

Bebis bebis bebis.

Har förstått att många
tycker det är ocoolt att
blanda bebis med snus.
Men ni har nog missförstått!
Alltså vi tar inte varannan prilla,
utan det är enbart jag som snusar,
era stollar.

Det enda negativa med snus
är att man ser ut som
Herr Mamma Skogshuggare.