...med pickadoll och allt!
Bästa uppfinningen!
Dessutom finns inga hål att stoppa in armar som kan brytas av.
Så när vi kommer hem åker vanliga sängen ut och babyresesängen kommer in.
Nej, vi flyttar inte nu.
Eftersom Magnus har massa balla band som han måste mecka med.
Och jag är en väldigt förstående fru och skulle inte förstöra sånt för nåt i världen!
Det går inte att slå Stockholm.
Jag kommer hem nu!
Söka jobb - easy pancake!
Jag har ALLTID fått alla jobb jag sökt.
Äntligen!
Dom här två killarna är på min fem-i-topp-lista över personer jag älskar mest i hela världen.
Kusin och son.
Här är vi!
Asballa.
Mamma har tyvärr lunginflammation och kunde inte medverka på detta legendariska fotografi.
Jag gör såklart min sexypose, jag kände verkligen att det var helt tidpunkt.
Efter galant bilkörning av den eminenta bilföraren Magster och utsökt hålla-sig-vaken-underhållning av moi, så är vi äntligen framme i min hemstad.
Bebisen?
Han sov så gott under sin ap-filt där bak i bilen.
Oh JOY, eller vad man nu säger!
...så himla gulliga.
Vi sitter och väntar på att pappan ska repa klart med sina band,
så vi kan rulla iväg snart.
Fem minuter kvar!
Roadtrip, här kommer vi!!!
Folk är ju som tokiga på facebook,
armhålehår överallt.
Jag tycker att det är äckligt.
Inte själva håret (jo) utan att folk beter sig som härmapor (haha) och bara hakar på.
Vadå!!?! Gillar vi hår under armarna nu?
Okej *spara spara hår*, *klick klick* och *ladda upp bild på internet*.
Men halloj människor!
Magnus och Tintilutten hämtade mig på jobbet sent igår kväll.
När jag ser den stora familjebilen rulla in på parkering får jag mig en smärre chock.
Magnus har satt på takbox på bilen.
Jag är alltså en av dom som har takbox på bilen.
Jag är alltså mamma, fru och har takbox.
Jävlar va coolt.
Nu drar familjen på äventyr med en resespjälsäng i takboxen - TUUUT TUUUT!
Efter fyra blekningar, fyra askblond, en allergichock, och en brun så ser jag verkligen ut som en riktig donna.
Jag är så himla bra.
Och fin.
Man vet att man är världens bästa föräldrar när ens barn nästan alltid ser ut såhär:
Från svart till ljusbrunt är en oerhörd pinsig process.
Om man inte är snygg i allt, som min kille ljuger så fint!
Vem åker till Stockholm på onsdag?
Jag såklart.
Rosor och tröja.
Fiff och piff.
Storstädat hem.
Vilken karl jag har.
Ibland händer det saker som får en så nöjd så nöjd.
Jag är så himla nöjd.
Fniss.
Karma, som sagt!
...jag bara skoja igen.
Det är ett fågelbo.
https://cdn1.cdnme.se/cdn/8-2/663740/images/2012/pic_193333540.jpg" class="image">
...skoja bara.
Det är en liten bit riskaka med pizzakrydda.
Bebisbilder är så himla tråkigt.
Jag ska börja ta kort på roliga saker,
som folk vill kommentera.
Börjar redan nästa inlägg.
Alltså - åh vad jag är lycklig över att jag fick bort den svarta hårfärgen!
Det är så 2011 att ha deppfärg på skallen.
Annat som händer är att bebisen skaffat sig en egen vilja.
Magnus har börjat pika mig om att göra en ny bebis.
Alltså inte som uttryck för att ligga,
utan att göra mig gravid IGEN.
Magnus har en såndär biologisk klocka som folk
pratar om ibland.
Jag har aldrig känt den,
så jag vet inte hur den känns.
Nu har hans klocka börjat ticka igen alltså.
Så nu är det bara till att knipa.
I alla fall i två år till.
Sen kan vi ju disskutera det...
Och bara om han lovar att det blir en flicka.
För hennes namn har varit bestämt i flera år
och det finns inga fler fina namn på pojkar.
