mentackskaruha

...typ.

Alltså EXAKT för ett år sen så höll jag på att hantera värkarna i våran soffa här hemma.

Jag spelade mest cool och låtsades som om det regnade.

Magnus hade uppfattat mitt smygvärkarbete och börja smygklocka hur många minuter det var emellan.

Det är med stort obehag jag minns denna dag, men all lycka över våran perfekta pojke tar som tur över.

Jag minns förlossningen i detalj fortfarande, jag kan fortfarande komma ihåg smärtan och eftersom bedövningen inte funkade och lustgasen var förbjuden, så kommer jag nog aldrig glömma. MEN VAD GÖR DET OM TUSEN ÅR!!!

Nu ska jag sova bort den här natten, så jag får vakna fort och väcka min lilla ettåring med presenter på sängen.

Och hur ont det än gjorde att få ut dig, så hade jag gjort det igen!
För jag älskarälskarälskar dig!