Perfekt alltså!

0kommentarer


Halloj!

Missförstå mig rätt,
när jag skriver att mitt liv är så
perfekt så betyder ju inte det att
det bara är sång och dans hemma på
vår gata utanför stan.

Jag gråter som alla andra och ligger i sängen med huvudet i kudden i tron om att jag ALDRIG kommer bli glad igen.

Vissa dagar kan jag knappt kolla mig i spegeln för jag vill inte se trollet som stirrar tillbaka.
Hur ful kan man bli under natten egentligen?

Ibland äter jag ingenting alls och tror att man blir jättesmal av det - men blir istället svimsig och sur.

När kompisar inte hör av sig på två dagar - så känner jag mig övergiven och tycker så synd om mig själv att det är riktigt löjligt. Gråter och håller på.

Men mitt liv är fortfarande perfekt.

För hade jag inte vetat hur det är att vara riktigt ledsen - hur hade jag då vetat hur det är att vara riktigt lycklig?
(ÅH SÅ HIMLA FINT SAGT!)


Väldigt ofta tror jag att alla har så himla mycket roligare än jag själv - men jag har börjat förstå att jag lever livet många drömmer om.

Det är ballt.

OCH självklart är inte bebisen BARA rolig ...eller jo - det är faktiskt helt sant.

Nu ska jag koka ägg.

Kommentera

Publiceras ej