mentackskaruha

Jag är verkligen världens bästa mamma nästan hela tiden,
men ibland undrar man alltså.

Folk höjer såklart på ögonbrynen när jag klär min son i
rosa klänning eller sätter ett hårspänne i luggen på honom.
Men allt det  där är bara tramsigheter och rör mig inte i ryggen.

Rosa klänning:
Han är söt i klänning.
Dock är inte rosa riktigt hans färg,
men klänningarna är nästan alltid rosa.
Anledningen är att kläderna som dom bestämt
att pojkarna ska ha är pikétröjor och denna
hetta mår en bebis inte bra av det.
Så klänning blir det.

Hårspänne i lugg:
Han är söt i hårspänne.
Min bebis har världens kaluffs och det är jättefint,
men det blir så fruktansvärt varmt nu.
Så hårspänne blir det.

Sen kommer vi till dagen då jag fick för mig att bebisens
favoritnapp inte var tillräckligt snygg (va?).
Så jag gick och köpte vad jag ansåg var snygga nappar
och gömde favoriten.
Vilket såklart resulterade i en väldigt arg och ledsen bebis.
Men jag gav mig inte.
Sen kom pappan och kollade på mig som om jag var helt
jävla dum i huvudet, då ramlade poletten ner.

Vad fan håller jag på med?

Så jag gick skamset och hämtade favoritnappen
och sa förlåt.

Som avslut på denna lilla skräckhistoria vill jag
säga att jag lärt mig av mitt misstag,
vi är sams och bebisen är jätteglad igen.