Hjälp! Jag har ett berg i luftrören!
6kommentarer
En morgon.
En morgon precis som alla andra
så landande ett berg rakt på bröstet.
Försök andas då om du kan.
Man kan inte.
Benen viker sig för att allt blir
för tungt.
Händerna domnar bort för hjärnan
larmar och har tagit beslut om att
allt blod ska gå till dom viktigaste
organen.
Till alla hjärnor:
-HÄNDER ÄR VIKTIGA!
Och pulsen, den där nedrans pulsen.
Den dansar iväg som aldrig förr och
nu pratar vi inte en lugn tryckare utan
mer likt Gudrun Shymans favvo -rave.
Jag, Kim.
Världens starkaste och modigaste tjej
drabbas av fasansfull 10 timmars
lång panikångestattack.
Jag visste det från första början,
men hjärtfel kändes mer okej.
Inte lika svagt på något vis,
så jag höll fast vid det.
Hjärtat var okej.
Men resten lite sorgset.
Jag hade jobbat för mycket.
Glömt mig själv mitt i smeten.
Då kom jag snabbt på att det kanske
var en tumör i hjärnan???
Nehe, inte det heller.
Doktorn förklarade att jag skulle vara
glad över att det inte var hjärtat eller
hjärnan, utan bara panikångest.
BARA?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?
Jag var MYCKET skeptisk.
Efter ett angenämt sjukhusbesök
med Göteborgs dårar så blev jag
hemskickad och kampen startade.
Men jag har inte varit ensam.
Nära och kära har funnits vid
min sida dygnet runt.
Små små gester som att komma förbi
med en liten påse pistagenötter har
värmt mitt hjärta och dagarna har ljusnat.
Tänk att det skulle behövas en kollaps
för att jag skulle börja uppskatta allt
runt omkring mig...
...men det var det sannerligen värt.
Egentligen tänkte jag tiga som muren
och fortsätta blogga om bajs som om
inget har hänt.
Men jag skäms inte längre.
Så varsågod, ett mänskligt erkännande
från miss mentackskaruha.
Ps. Jag är fortfarande en superhjälte
som kan gå på vatten och allt det där.
just chilli´n!
6 kommentarer
nilla
24 Jun 2010 12:54
Du är fortfarande stark och modig! Du är jättestark. Starkare än Pippi!
Det visar du klart och tydligt genom att skriva ut det här som om det bara vore en vanlig förkylning du drabbats av. Stolt över dig! Jag finns här för dig, det vet du. PUss
Malin
24 Jun 2010 20:09
men gud kim, jag hoppas du är okej nu!! :O later inte bra alls. jobba inte ihjäl dig. <3
Dreven
24 Jun 2010 21:41
Fint av dig att kunna komma ut med det. Vet själv hur svårt det är.
-kramar uppskattande, om det inte känns allt för gay-
MAMMA
25 Jun 2010 11:30
En milstolpe är passerad min älskling..och stöst utav allt är kärleken
Mor
Truls
27 Jun 2010 19:21
Du också? Jag är också en ångestkärring som jag brukar kalla det. Och numera bjuder jag också på det. Grejen är att det blivit bättre sedan jag slutat mörka min förbannelse.
mattias
01 Jul 2010 00:53
tänker på dig ibland ska du veta....
sen en sak med din ångestattack...kanske va bra på sätt o vis att den kom,har kusiner som inte fick en sån förvarning utan gick rätt in i väggen med en smäll.....
skynda långsammare o njut av det du har runt dig varje dag så ska du se att allt blir lika bra som du förtjänar :)
Kommentera