Hej 112, det är jag igen...
3kommentarer
Precis när jag skulle springa iväg till
min fika med underbara Sara så plingar
det på ytterdörren.
Det var ett gäng grannar från olika våningar,
dom höll i damen som bor på samma våningsplan
som jag själv.
Hej, tar du tanten?
Va?
Så där stod jag med en förvirrad tant
som tappat förmågan att tala.
Det var såklart bara att ringa 112.
112: -Är hon blek?
Va?
Kom nu istället, jag ska med spårvagnen!
Dom kom fort.
Jag förklarade hennes tillstånd och
lämnade sen över.
Varsågod!
Hur kommer det sig att det alltid är jag
som ska hålla på och hjälpa?
Okej, ofta är det jag som springer fram
och hjälper till.
Styr upp, liksom.
Men när tanter blir sjuka,
måste ni ringa på min dörr då?
Den som hittar, får ta det!
Ta ert ansvar, apor!
Men hon vilar nu i tryggt förvar på sjukhus
och jag hoppas såklart att lille tanten
blir frisk snart.
Och vi kan dra ett streck över att du
skrek att jag är en stygg äcklig flicka.
Vi gör det för din skull.
Det blir så pinsamt för dig när vi ses i
tvättstugan annars.
Snäll och duktig?
Ja, jag vet.
3 kommentarer
Charlie
28 Oct 2009 19:52
Kanske snällast i världen, trots att du målar mig lite extra ful och super mig sönder och samman och häller gröna drickar på mina uggs NEJ förresten det var ju jag som gjorde det. Jo men snällast och med störts samvete på hela jorden, det är du det Kimpa.
Limpis
28 Oct 2009 20:04
Charlie: Jag har tänkt. Jag älskar dig på riktigt. Våra pinsamma tystnader kommer vi arbeta bort. Livet ser ljust ut för oss. Skål.
L
28 Oct 2009 21:20
Underbara då ;) Hoppas att tanta åtminstone kommer och tackar den sen så´hon får skämmas lite ;)
Kommentera