Prutt, samling och börja skolan.
8kommentarer
Igår träffade jag alla min gamla barn
på mitt dagisjobb.
Det blev presenter och fruktstund.
Samlingen hann jag inte med, men
det fick mig att minnas mitt egna
dagisliv.
Den sista samlingen jag hade när
jag var ett litet litet barn...
...den här dagen var det alla sexåringar
som fick vara inne med fröken.
Det var en stor dag.
Sommarlovet var bara runt hörnet
och vi skulle börja skolan efter det.
Det var den sista dagen på dagis
och jag höll på att bli stor.
Alla små barn satt i skräddarställning
och lyssnade på fröken när hon
berättade om skolan.
Jag kunde redan läsa och skriva så
det fröken sa tyckte jag lät rätt
ointressant.
Men det började pratas raster.
Raster!!
Då fick man leka och det skulle finnas
små cyklar och fotbollsplan.
Som tuff fotbollstjej
jag var mycket nöjd.
Alla barnen satt tysta och snälla.
Spända och nervösa.
Fröken ställde en fråga:
"Vad heter stället där man hänger av
sig sina kläder innan man går in i klassrummet??"
Barnen svarade.
Allt var fel.
Då kom jag på det.
Jag räckte ivrigt upp handen.
"-Ja, Kim?"
Helt överväldigad över att jag var
den enda som kunde svaret skriker
jag: Kaaaaaaappruuuuuuu...
Innan jag hinner säga kapprum så ramlar jag bakåt
och precis när rumpan är innåt samlingen,
då pruttar jag.
Jag pruttar rakt på.
Högt.
En brakis.
Alla skrattade.
Jag skämdes.
Jag skäms än idag när
jag tänker på det.
Det ekade.
Åfy.
Oj, nu måste jag gå och lägga mig
lite på sängen.
Den här lilla historien var psykiskt påfrestande.
:D
på mitt dagisjobb.
Det blev presenter och fruktstund.
Samlingen hann jag inte med, men
det fick mig att minnas mitt egna
dagisliv.
Den sista samlingen jag hade när
jag var ett litet litet barn...
...den här dagen var det alla sexåringar
som fick vara inne med fröken.
Det var en stor dag.
Sommarlovet var bara runt hörnet
och vi skulle börja skolan efter det.
Det var den sista dagen på dagis
och jag höll på att bli stor.
Alla små barn satt i skräddarställning
och lyssnade på fröken när hon
berättade om skolan.
Jag kunde redan läsa och skriva så
det fröken sa tyckte jag lät rätt
ointressant.
Men det började pratas raster.
Raster!!
Då fick man leka och det skulle finnas
små cyklar och fotbollsplan.
Som tuff fotbollstjej
jag var mycket nöjd.
Alla barnen satt tysta och snälla.
Spända och nervösa.
Fröken ställde en fråga:
"Vad heter stället där man hänger av
sig sina kläder innan man går in i klassrummet??"
Barnen svarade.
Allt var fel.
Då kom jag på det.
Jag räckte ivrigt upp handen.
"-Ja, Kim?"
Helt överväldigad över att jag var
den enda som kunde svaret skriker
jag: Kaaaaaaappruuuuuuu...
Innan jag hinner säga kapprum så ramlar jag bakåt
och precis när rumpan är innåt samlingen,
då pruttar jag.
Jag pruttar rakt på.
Högt.
En brakis.
Alla skrattade.
Jag skämdes.
Jag skäms än idag när
jag tänker på det.
Det ekade.
Åfy.
Oj, nu måste jag gå och lägga mig
lite på sängen.
Den här lilla historien var psykiskt påfrestande.
:D
8 kommentarer
jussan
25 Mar 2009 09:21
haha stackars dig kimmen. det är inte konstigt att du blivit som du blivit. jag älskart!
Anonym
25 Mar 2009 09:40
hur kan du komma ihåg sånt här??? omg. duktig tjej.
Malin
25 Mar 2009 15:53
HAHAHAHA <3
Tesstamente
25 Mar 2009 22:57
Hahhaa, är vi systrar?
Filip
26 Mar 2009 01:01
Det här låter tyvärr inte trovärdigt. Ibland kan det vara frestande att dra till med en vit lögn för att upprätthålla underhållningsvärdet, men fråga dig då om du tycker det är underhållande att bli lurad?
Jag är själv laktosintolerant sen låg ålder och vet därför vad det innebär att släppa väder inför folk.
Tack för en i övrigt trevlig blogg.
Daniel
26 Mar 2009 10:19
Tänkte precis samma sak som föregående talare: Hur i helvete kan du komma ihåg sånt?!
Bibbi
26 Mar 2009 17:56
Oavsett ditt minne så gillar jag din blogg och därför får du en liten present av mig om du tittar in.
Kram Bibbi
kimpa svarar:
27 Mar 2009 22:13
Rara rara ni <3
Kommentera