mentackskaruha

Jag är bara härlig.
Jag har precis gjort ett försök till att vara huslig.
Fan.
Jag gör hallonpaj efter recept.
Jag misstänker att det är fel på receptet.
För inte är det väl mig det är fel på?

Pajen är ful.
Jätteful.
Vaniljsåsen som ska vara till är brun.
Jag tänker inte göra paj någon mer gång om det ska vara fel på recepten.

Jag har flyttat.
Det gick med en himla fart.
Jag var febrig och hade sovit 5 timmar på tre dygn.
Jag var konstigt grå i ansiktet och ögonen pekade åt olika håll.
Mitt i den misären kommer Lotta farandes i en rostig volvo.
HÄÄÄR SKKKA FLYYYTTTTAS, skrek hon säkert.
Va? Nu? Men? Jag dör då?
Det var tydligen nu eller aldrig.
Hej hopp, spöregn?
Ingen bomnyckel?
Köra 24 lådor och en säng på kundvagn fram och tillbaka?
Till parkeringen som ligger så långt bort?
Jaha.
Jag gav upp 100 gånger.
Men vi gjorde det.
Jag är vuxen nu.

Efter två dygn i mitt nya hem med min nya familj så funkar allt strålande.
Andreas lägger apelsiner i min väska när jag inte ser.
Jag behöver tydligen c-vitamin.
Igår fick jag en godnattkram och han kallade mig för gumman efter jag hållt på att bli överkörd av en bil.

Vi åkte till ÖB.
Skulle handla städgrejer.
Ingen bil och lång bort från hållplatsen.
Vi handlade allt!
Moppar, trasor, 1000tals luktagottmedel, diskställ mm.
Vi hade händerna fulla.
Men Kim ville verkligen ha den där stora hallspegeln.
Jag fick som jag ville.
Folk skrattade åt oss när vi bar allt genom stan.
Men jag var alldeles för nöjd för att bry mig.
Spegel <3.

Mitt rum är läckert.
Sexigt.
I mitt rum blir man tossig.

GötaPetter, pajen!
Nu ska jag ta ut den ur ugnen tror jag allt.
Hälla lite härlig brun sås över den och äta upp hela med sked.
Måste ju äta upp den innan morgonpersonalen kommer och tror att det är någon sorts present och smakar.
Då får jag sparken.

Jag tänker ta kort på pajen.
Vänta lite bara.

Nu!
Dra mig baklänges vad ful.
Men...jag är bara härlig.