mentackskaruha

Nu har jag varit härlig igen.


När jag jag var påväg hem imorse så såg jag en kvinna.
Jag kände igen henne.
Vi åker buss ihop varje gång jag jobbat natt.
Hon tittade konstigt på mig.
Jag undrade varför?
Sen slog det med, HUR SER JAG UT?
Varje morgon har jag en stor väska fylld med grejer.
Det är saker jag har för att underhålla mig med, korsord, målarblock, filmer osv.
Jag har mjukisar och trasiga gympaskor på mig.
Jag ser antagligen smutsig ut.

Kvinnan tror såklart att jag är hemlös.
När jag är JÄTTEtrött blir jag lite som berusad,
Av någon anledning får jag för mig att få henne att förstå att jag är en vanlig arbetere.
Bara lite trött och smutsig.

Så jag drar fram mina dyra mobil.
Flashar runt den lite och säger: "-den här, hörru...den har man råd med om man jobbar NATT! som jag dåråå ehh..."
Mitt när jag håller på och pratar kommer jag på migsjälv hur pinsam jag är nu.
Alla kollar och nu tror dom inte bara att jag är en hemlös utan en full, psyksjuk hemlös.
Så jag blir jättenervös.
Då kommer jag på att om telefonen ringer så kan jag låtsasprata en stund tills jag ska gå av.
Jag "svarar" i telefonen.
JAAAA mammaa jag är rätt trött. Skaa HEM till mig nu och sova lite.....
Mitt när jag står där och låtsaspratar RINGER DET.
Det ringer i örat och alla förstår.
Men herrejösses.
Vad fan håller jag på med.

Jag skäms ihjäl.
Nästan dör.
Kommer fram tillslut.

Om ungefär fem timmar kommer jag sitta på den bussen igen.
Jag har med mig ordentliga kläder och fin väska.
Förhoppningsvis känner dom inte igen mig.

Jag är skoj.