mentackskaruha

Idag tvingades jag till något hemskt.
Åka bil i 45 minuter!

Igår tog jag med mig familjen ut
på landet, så hur mycket jag än
stonkade och stönade (negativt alltså)
så hade jag inget val.

ÄÄÄR VIII FRAMMEE SNAAART???
JAAAG ÄÄÄR TÖÖRSTIIIG!!!
KIIIISSPAAAAUS!!!
HUNGRIIIG NU NUU NUUU!!!
DUMMA DUMMA ER!

Jag körde hela registret för
att få bilen att vända och åka hem.
Men Magnus bara tittade rart och
förklarade med sin mjukaste röst
att det skulle minsann bli trevligt.

MEN ÅÅÅÅÅ!
ÄÄÄR VIIII FRAAAMME NUUDÅÅÅ?
(fem minuter efter att vi lämnat
våran parkering)

Sen kom vi fram och jag hade trevligast,
så himla onödigt gnäll.

På vägen hem bad jag om ursäkt.
Då Magnus kontrar med att han inte
ens märkt att jag klagat...

...va?

Jag är verkligen vara en riktig
toppentjej.

Inte ens när jag lägger i högsta
gnällväxeln, så är jag jobbig.

I mitt nästa liv ska jag leta upp
mig och bjuda ut mig på dejt.
Hoppas vi får barn.