mentackskaruha

Nu har det varit helgen.

Världens bästa Jonna fyllde år.

Hurra Hurra Hurra.
Hon bjöd på kalas med snittar och bål.

Duktig.

Sen gick vi ut.

VAD HÄNDER INTE DÅ?

Jo, självklart ska någon tjej få ångestattackdeluxe och se demoner.

Jag klarar inte av demoner. Lägg av med demoner.

Det är inte roligt.  

Det kan vara att du har permission från sjukan och har blandat 34 olika överlevarpiller ihop med 23 screwdrivers.

Men, jag får hjälpa henne och andas och ambulansas.

Men det gick fort.

Gråt, skrik, demoner, ambulans och tjarrå!

Jag fick hundra kronor som tack för hjälpen.

Men det vet hon inte om.

Tack ändå.

Söndagen spenderades med min nya familj Andreas.

Vi samlade ihop alla småmynt som fanns i min lillasysters spargris och köpte pyttipanna.

Sen kollade vi stand-up och konstaterade att jag har någon form av självvald tourettes.

Jag gillar när man får välja själv.

Idag när jag satt i stan.

Då slog det mig helt plötsligt:

Herregud, sitter jag här med foppatofflor bland allt folk.

Nersunkad.

Värt.